Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungens hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stycke nere i kronan, så att det överskuggas och
till en del döljes av de övre grenarna. Dessutom
står furan så till, att det väldiga boet svårligen
kan upptäckas på längre avstånd annat än ifrån ett
mycket inskränkt område av det stora, öppna kärret.
Ibland då örnarna varit utsatta för förföljelse
eller av någon annan orsak ledsnat på nästet vid
Långkärret, händer det att de för ett eller annat år
draga sig tillbaka till den oländiga Garviksmossen,
längre öster ut på holmen, där de byggt sig ett par
reservnästen i den täta men icke synnerligen höga
tallskogen.
Och vare sig de bo på det förra eller det senare
stället, ha de de präktigaste jaktmarker och
fiskevatten runt omkring sig.
Vad till en början själva Ängsö beträffar så ha
vi där först och främst de förutnämnda Norr- och
Östervikarna, som inåt dela sig i en mängd vassrika
småvikar och »maror». Där stå sommaren lång de lata
vassgäddorna och glo efter småfisk, och aldrig går
en dag till ända, utan att en and-, skrak- eller
svärtkull söker sig in dit för att proviantera. Väster
ut vid södra mynningen av Långsundet finnes en annan
större vik, Grundvarpet, där iden om högsommaren
brukar gå upp för att »bada». Och så vidare runt hela
holmen en nästan oräknelig mängd småvikar, bukter,
sund och smålaguner, rika på gädda, abborre, id och
andra fiskarter.
Öster ut från Ängsön öppnar sig Brantöfjärden med
den höga Brantön och de fågelrika Stångskären och
Sävgrunden och där bakom den stora Österfjärden
med Gudungskär och Ådskär. Och så ännu längre ut
Svartkobbarna och Storskärgården med sina hundratals
skär och kobbar blånande vid himlaranden.
I norr resa sig på nära håll Tistronskärens
höga, rundsvarvade bergpucklar, som, sedda från
norr eller öster, tyckas bestå av idel gråberg,
blandat med mörka pegmatitgångar, men som under
sina sydbranter gömma de vackraste alstränder,
där de svarta vinbären eller »tistronen», som givit
skären deras namn, frodas i täta snår. – Jag nämner
särskilt Tistronskärsklintarna, emedan örnarna där ha
en av sina mest omtyckta slakt- och matplatser. Från
klintarna ha de fri utsikt över skärgården runt
omkring och behöva icke frukta att bliva överraskade
från något håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
