Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammel-Ante i vardagslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
veckor och månader oavbrutet ha trampat skeppsdäck, helt
oförhappandes finner sig försatt till terra firma.
Stormen har farit hårdhänt fram med den glesa
tallskogen och brutit ned massor av grova grenar och
kvistar, som ligga spridda över hällarna. Och där går
nu örnhanen omkring och söker material till reparation
av sitt gamla näste. Han väljer och vrakar länge och
väl, innan han finner en gren, som är honom riktigt
till lags. Då griper han den med båda fötterna och
flyger bort med den i riktning mot de höga furorna i
kärrkanten. Men på halva vägen mötes han av honan,
som skrikande och klickande kastar sig i vägen för
honom och tyckes vilja taga grenen ifrån honom – så
ivrig är hon. Och så följas de åt mot boet, flaxande
så nära varandra, att det för ögat ser ut som vore det
en fågel med fyra vingar. De ha tydligen förskräckligt
brått att få nästet i ordning. Men bli de störda i
sitt förehavande, är det icke osannolikt att de taga
sitt parti och flytta bort till Garviksmossen. –
__ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __
Några dagar senare voro bröderna Österman från
Sundet ute på Ängsö i något ärende och blevo icke så
litet överraskade av att få se en vikaresäl inne i
Norrviken. Vattnet gick öppet i större delen av viken,
men utmed stränderna funnos ännu breda iskanter och
över själva inloppet låg en fast brygga av is. Sälen,
som letat sig fram under bryggan, rumsterade väldeliga
där inne i viken. Han sam och krumbuktade som en
tumlare, ibland på, ibland under vattnet, runt,
runt, först i större och så i allt mindre och mindre
cirklar. – Det är sälarnas sätt att »draga not»
och liksom fösa ihop fisken för att sedan så mycket
lättare kunna hugga ett byte bland den sammanträngda
massan.
Bröderna Ö. hade som vanligt bössorna med, och den
ene av dem gjorde en kringgående rörelse för att mota
sälen ut ur viken, medan den andre ställde sig på
pass vid isbryggan. Men hur det nu var manövrerade
den smidiga vikaren så skickligt, att han kom fram
under isbarriären och ut i öppna sjön utan att få
skott på sig.
Någon glädje av sin notdrägt torde han knappast ha hunnit att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
