Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammel-Ante i vardagslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få. Men de som i stället drogo nytta därav det var
örnarna från Långkärret. Som efterskickade kommo de,
först hanen och så honan, slogo tag på tag mitt ute
i den stora vaken och fångade minst ett par stycken
var av de sammanfösta fiskarna.
__ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __
De första aprilveckorna ha gäckats med sitt solsken
och hotat med sina snöbyar, och nu i mitten av
månaden har skärgårdsvåren brutit in på fullt
allvar. Sjöfågelsträcket pågår som bäst. All
fågelsången klingar dagen lång över glittrande
fjärdar, isåden har redan börjat gå i land för att
bogöra, och skrakarna ligga parvis uppkrupna på uddar
och grund.
I lövängsdälderna på Ängsö står hasseln i
blom. Hanblommornas långa, gyllenbruna hängen vaja
för vindfläktarna, medan honblommorna lysa som små
brinnande hjärtan på de kala kvistarna. Blåsippor
kanta stigarna, och tibastens röda kalkar börja öppna
sig mot solen.
Jag har efter mycket sökande funnit ett ställe
på en bergklint, dit jag med användande av nödig
försiktighet kan smyga mig fram och på lagomt
avstånd genom kikaren betrakta örnboet i furan vid
Långkärret.
Skulle hanen vara hemma och sitta på vakt på sin
älsklingsplats i den höga granen, är det fara värt
att han får se mig och gör alarm. Men jag har tur den
här gången. Grantoppen är tom, och jag kommer osedd
fram till mitt snår, där jag gör det bekvämt åt mig
och riktar in kikaren.
Nu har jag hela den mörka grenkorgen i kikareglasen. Jag
urskiljer tydligt varje gren och varje dun, som fläktar
bland kvistarna på bokanten. – Och där mitt i nästet
ligger örnmor på ägg. Ja, kanske vore det rättare att säga
sitter med de väldiga vingarna stödda mot redet och den blekt
vaxgula näbben vilande mot bröstfjädrarna. Den ljusbruna
fjäderhamnen verkar skäligen urblekt och sliten, och hals och
huvud ha en skiftning i silvergrått. Det vilar ett
sublimt lugn över hela den sällsamma gestalten, och
de eljes så skarpt blickande ögonen med deras ljust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
