om åt samma håll, varifrån hon kommit. För tillfället finnes intet som kan störa Gammel-Antes middagsvila. Han låter vingleden sjunka ned, så att vingarna bilda liksom en hjärtformig sköld. På så sätt fångar han in den friska havsbrisen och låter den svalkande leka kring bröst och sidor. Stolt och värdig som en kejserlig vapenfågel sitter han där. De långa, strida nackfjädrarna glänsa som silver, och kroknäbben lyser vit i solen. Ibland drar han in vingarna, sträcker på halsen och spejar österut mot sjön. Kanske ser han i detta nu en åd eller skräcka med sina ungar styra in mellan grunden därborta. -- För örnögat är avståndet säkerligen icke för långt. -- Men så låter han åter halsen ´ sjunka och återtar sin ställning à la vapenfågel. Det är ingen brådska. Den mäktige där uppe i grantoppen vet nog var han skall söka sitt villebråd, när han behöver det för sitt bord. För resten är det hans vilotid nu. Gammel-Ante har regelbundna vanor och håller strängt på ordning i allt. Det är endast på det sättet man kan bestå i kampen för tillvaron. __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ En vacker dag ett par veckor efter midsommar kommer Jan-Erik Österman instövlande i köket i sin ägande stuga vid Sundet och skriker åt gumman, där hon, njutande sin siesta, sitter hopkrupen i spiselvrån: -- Opp med dej, Johanna, å sätt på kaffe å lägg ett par kakor brö i själskinnsväskan, för nu ska vi ut å lägga idnät i Grundvarpet! Iden ä i badtagena. De stog alldeles tjockt me idpluggar i viken, då Magnuses på Grundet rodde förbi i dag morse. -- Det tövar icke länge innan de äro färdiga att segla ut med torsksumpen, Jan-Erik själv, gumman och en av sönerna. Komna till ort och ställe, lägga de i land vid en bergudde på hinsidan viken, och sonen klättrar upp i en gran för att rekognoscera. Att gå ned till stranden är någonting som aldrig kan komma i frågan vid ett tillfälle som detta. Ty badiden är så skygg, att det bara behövs den minsta knäpp eller att en skugga faller på vattnet, för att han ögonblickligen skall rusa ut på djupet.