Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammel-Ante i vardagslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Ja, det äger nog sin riktighet. Det är fortfarande
fullt med id inne i viken. Det grunda, spegelblanka
vattnet uppröres oupphörligt av stora koncentriska
ringar, och här och där sticker en mörk ryggfena upp
över ytan.
Sedan de lindat ett par strumpor kring årorna för att
icke göra buller, ro de ut och lägga så försiktigt och
ljudlöst som möjligt näten i mynningen av viken. Så
gå de åter i land och ned till viken för att skrämma
fiskstimmet på fångstredskapen. – Det plaskar och
glittrar, och hela viken börjar sjuda, då de stora,
feta idpluggarna spritta i väg utåt sjön.
Men det är nu en gång så med fisket att ibland vill
det sig icke, man må bära sig aldrig så försiktigt
och finurligt åt. – Ett tiotal idar, det var allt
var Jan-Erik fick på sina nät den gången.
Jag vet emellertid en annan fiskare som hade bättre
tur. – Samma morgon sitter jag vid örnfuran vid
Långkärret och fröjdar mig åt att se de gamla
örnarna, som gång på gång komma flygande med fisk
åt ungarna. Det är stora, feta idar, som blänka som
silver i solen.
Då jag fram emot middagstiden bryter upp för att
ro hem, ser jag två idar nedfallna på marken under
boet. Det har således vankats mera fisk där upp i
dag än vad både de gamla och ungarna förmått sätta
i sig. Och det vill nog icke säga så litet.
Men hur har då örnarna kunnat fånga de skygga badidarna,
som knappast människan med all sin list och slughet förmår överlista.
Hur ha de burit sig åt för att icke kasta skugga på vattnet,
då de kommit flygande? – – – Eller ha de begagnat sig just
av fiskarnas kända »skuggrädsla» för att jaga dem på grund och
sedan plocka upp dem, där de legat och sprattlat i dyn?
Det sistnämnda förefaller troligast. Ett faktum är emellertid
att Gammel-Ante förstår sig på att fiska badid.
__ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __
En annan liten historia, som icke torde sakna sitt
intresse. – Den tilldrar sig fram på eftersommaren
och börjar egentligen nere i vattnet, några famnar
under Brantöfjärdens yta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
