Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammel-Ante i vardagslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av kråkor efter honom i luften, där han med något
tung men säker och målmedveten flykt styrde kurs på
Ängsölandet.
- Där knep han sig allt en hare, likväl! skrek
Karl-Olof. – Ja, är det inte det jag alltid har sagt,
att Gammel-Ante tar harar ibland. Men det finns,
gunå’s, folk som aldrig tror någe, innan dom själva
får se’t, tillade han med tydlig adress till mig.
Nå ja, så gingo vi då i land på Lillskäret, där
vi till vår förvåning hittade en stor vikarehona,
liggande död högt upp på klinten. Det luktade icke
det minsta om henne, så hon hade icke kunnat vara död
i många timmar. Buken hade havsörnen sprättat upp
efter alla konstens regler och en del av inälvorna
hade han tagit med sig, när han flög bort. Men eljes
var sälen oskadd och fullkomligt användbar vad såväl
skinnet som späcket och köttet beträffar.
Konstaterandet av dödsorsaken – händelsen gjorde att
vi snart upptäckte simpan i svalget på sälen – gav
naturligtvis anledning till åtskilligt prat och långa
utläggningar. Men sedan vi väl kommit oss för med
att hämta en tågända och slå den kring sälkadavret
under framskräflerna, gick det fort nog att släpa det
ned till stranden, varpå vi togo det på boxering hem
till båthamnen.
Det var för resten en god tjänst kråkorna och
Gammel-Ante gjorde Karl-Olof, ty sälspäcket var den
tiden nästan värt sin vikt i guld.
__ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __
Utom den ovan omtalade höga granen har örnarna ett
annat älsklingsträd, där de bruka sova om nätterna
och dit de ibland även draga sig tillbaka under
dagen. Det är en gammal tall med låg och knotig stam
och omfångsrik krona på en bergudde i östra ändan av
kärret.
Jag hade blivit uppmärksam på den myckna spillningen på
tallgrenarna och de fällda vingpennorna och fjädrarna under
trädet; men de försök jag gjort att gömma mig i närheten
för att få se stor fåglarna på riktigt nära håll, när de kommo
och slogo sig till ro i tallen, hade totalt misslyckats. Vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
