Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammel-Ante i vardagslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flygkunniga ungen kasta sig ut från boet. Tydligen
tillbringade han fortfarande nätterna där. Ibland
infann han sig även mitt på dagen. – »Pu-i-i!»
väste han och kretsade varv på varv kring boet. Det
var tydligt att han ville locka systern ut på en
luftpromenad. Men denna satt tyst och orörlig, och
visade ingen lust att våga försöket.
De gamla örnarna syntes sällan till annat än tidigt
om mornarna och vid sex- sjutiden på kvällarna,
då endera av dem kom till boet med byte, vanligen en
gädda eller några småfiskar. Ett par gånger vankades
det mat även mitt på dagen. Föräldrarnas ankomst
bebådades i regel av den flygfärdiga ungen, som några
minuter i förväg, skrikande och lockande, anlände
till boet, där han deltog i systerns måltider.
Så var det under de första dagarna av mitt
vaktande vid boet. Sedan blev det allt knappare
med utspisningen, så att det ena dagen drogs in på
morgonmålet, den andra på kvällsvarden. Jag fick det
bestämda intrycket, att hon-ungen led brist på föda,
och att föräldrarna avsiktligt satte henne på svältkur
för att förmå henne att lämna boet.
Dagarna gingo. Augusti månad led mot sitt slut, och
det hade redan blivit en smula höstligt i skogen på
holmen. Björkarna fingo gula stänk i sina kronor,
lingonen glödde allt rödare, och mesarna började
draga omkring i flockar.
Det hade omsider kommit något trött och övergivet
i den unga örnhonans blick. Det var påtagligt,
att hon led hunger. Ibland hördes gammelörnarnas
skri utifrån Tistronskären eller Österviken, och den
flygfärdiga brodern kom fortfarande då och då på ett
kort besök. Men den senfödda satt alltjämt kvar på
sin gren invid boet. – Varför flyger hon ej? Varför
söker hon icke upp de sina, där de jaga och fiska
i de solbelysta vikarna och sunden? Varenda penna
i de stora vingarna är ju utvuxen, hela den mörka
fjäderdräkten faller så ordnad och putsad omkring
henne, och den vit- och brunspräckliga stjärten
har längesedan fått sin reglementerade längd och
stadga. Skulle hon möjligen kunna lida av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
