det går -- femtio meter -- hundra meter, bort mot de ljungbevuxna berghällarna norr om boträdet. Där tar hon plötsligt mark. Försiktigt smyger jag mig efter och ser henne sitta där, en smula andfådd och förbryllad efter den första luftfärden. Så sträcker hon åter hals, tar några lufsande steg framåt och lyfter sig flaxande. Och nu flyger hon långt bort till stranden av Norrviken, där gammelörnarna höras locka allt ivrigare. När jag en stund senare från en bergklint ser hela örnfamiljen efter slutad måltid lyfta från strandklipporna vid viken och flyga inåt skogen, kan jag ej med bestämdhet avgöra vilken av örnungarna det är som lärt flygandets konst för ett par veckor sedan och vilken som i dag för första gången prövat sina vingar. -- -- Sistlidna sommar hade jag åter tillfälle att se en örnunge företaga sin första flygtur från boet. Det var på Lilla Sikö, där Storö-örnarna i fjol och i år byggt i en skogsdrog på östra udden. Väl finns det även på Lilla Sikö gamla, kraftiga furor, men örnarna ha, egendomligt nog, till boträd valt en smäcker, knappast nio meter hög tall. Där uppe i den skäligen obetydliga, platta kronan ligger det väldiga nästet som en gigantisk blomkrona på en vajande stjälk. Ty tallstammen är icke grövre än att den svajar och böjer sig även för en rätt obetydlig påkänning av vinden. Dit kom jag söndagen före midsommar och fann två stora örnungar sitta och dåsa i boet, medan trast och bofink, lövsångare och trädpiplärka sjöngo runt omkring dem. De voro just så stora som örnungar under normala förhållanden bruka vara vid den tiden, och jag trodde mig kunna räkna ut, att de borde vara färdiga att flyga ut om fjorton dagar eller något mera. Men vädret i början av juli blev det stormigaste och ruskigaste, vi på länge varit med om här ute, och örnungarna hunno bliva nära tre veckor äldre, innan jag åter kom att besöka dem. Till min glädje fann jag emellertid ungarna fortfarande kvar i boet. Där de sutto, högresta och skarpögda, bildade de en så vacker grupp, att det var en lust och glädje att betrakta dem. Men då jag praktiserade mig upp i en närstående tall för att se, om de