Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammel-Ante i vardagslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det går – femtio meter – hundra meter, bort mot
de ljungbevuxna berghällarna norr om boträdet. Där
tar hon plötsligt mark. Försiktigt smyger jag mig
efter och ser henne sitta där, en smula andfådd och
förbryllad efter den första luftfärden. Så sträcker
hon åter hals, tar några lufsande steg framåt och
lyfter sig flaxande. Och nu flyger hon långt bort
till stranden av Norrviken, där gammelörnarna höras
locka allt ivrigare.
När jag en stund senare från en bergklint ser
hela örnfamiljen efter slutad måltid lyfta från
strandklipporna vid viken och flyga inåt skogen,
kan jag ej med bestämdhet avgöra vilken av örnungarna
det är som lärt flygandets konst för ett par veckor
sedan och vilken som i dag för första gången prövat
sina vingar. – –
Sistlidna sommar hade jag åter tillfälle att se en
örnunge företaga sin första flygtur från boet.
Det var på Lilla Sikö, där Storö-örnarna i fjol och i
år byggt i en skogsdrog på östra udden. Väl finns det
även på Lilla Sikö gamla, kraftiga furor, men örnarna
ha, egendomligt nog, till boträd valt en smäcker,
knappast nio meter hög tall. Där uppe i den skäligen
obetydliga, platta kronan ligger det väldiga nästet
som en gigantisk blomkrona på en vajande stjälk. Ty
tallstammen är icke grövre än att den svajar och böjer
sig även för en rätt obetydlig påkänning av vinden.
Dit kom jag söndagen före midsommar och fann två
stora örnungar sitta och dåsa i boet, medan trast
och bofink, lövsångare och trädpiplärka sjöngo runt
omkring dem. De voro just så stora som örnungar
under normala förhållanden bruka vara vid den tiden,
och jag trodde mig kunna räkna ut, att de borde vara
färdiga att flyga ut om fjorton dagar eller något
mera. Men vädret i början av juli blev det stormigaste
och ruskigaste, vi på länge varit med om här ute,
och örnungarna hunno bliva nära tre veckor äldre,
innan jag åter kom att besöka dem.
Till min glädje fann jag emellertid ungarna fortfarande kvar
i boet. Där de sutto, högresta och skarpögda, bildade de en så
vacker grupp, att det var en lust och glädje att betrakta dem. Men
då jag praktiserade mig upp i en närstående tall för att se, om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
