GUDS FÅGLAR OCH GUDS BLOMMOR. PÅ hemlandet levde ännu för några år sedan en liten böjd och grånad gumma med ett par kloka, goda ögon. Vad hennes verkliga namn var kan just göra detsamma. Jag nämner henne här endast vid hennes smeknamn och hedersnamn, som var så naivt vackert, att jag icke kan förstå, huru de föga sentimentalt anlagda skärgårdsborna kunnat hitta på något dylikt. -- »Gohjärtans-mor-lilla» så kallades hon allmänt bland folket, icke blott på hemlandet utan i hela skärgården, och det namnet vittnade på ett stillsamt men oförtydbart sätt om hennes storhet som människa. Hur hade hon då fått det? -- Jo, hon var alltid god och glad, tålig och nöjd med sin lott, hade alltid ett vänligt, uppmuntrande