utan stor möda få omkull. Stammen sprängdes med dynamit, och veden såldes sedermera för en spottstyver till en uppköpare. Även ute i Norrskärgården fick man snart se spåren av hans verksamhet. Den gamla lavbevuxna svalboden, där hans föräldrar tillbragt så många härliga vårar och försomrar, passade icke skärgårdens nye ägare. Han rev ned den till grunden och uppförde i stället efter amerikanskt mönster ett vederstyggligt skjul av korrugerad plåt. Dit förde han om vårarna stora sällskap av skyttar från staden, som mot betalning tillätos att fara fram med fågellivet hur de behagade. Efter några år var det i det närmaste slut på den förr så rika ejderstammen, och Norrskärgården, som på Go-hjärtans-mors tid var en pärla bland fågelskärgårdar, ligger nu lika ödslig och fågelfattig som de flesta andra utkobbar.