Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guds fåglar och Guds blommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fråga. Hon gav sig ingen ro, innan man tagit
fram papper och penna och skrivit en ansökan om
fridlysning. Med darrande hand tecknade hon sitt namn
under skrivelsen.
- Är det nu riktigt säkert att dom bli fredade,
så att ingen längre får plocka dom och att Guds
blommor få växa där, så länge Han vill, att dom ska
göra de? sporde hon helt troskyldigt.
- Ja, det trodde främlingen, att han kunde lova ... När han
så stoppade fridlysningsansökningen i fickan och sade farväl, såg
han stora glädjetårar bana sig väg utför den gamlas fårade
kinder. – – –
Nu vilar Go-hjärtans-mor sedan några år tillbaka
vid sin makes sida under ett av de svarta träkorsen
på öns kyrkogård – en äkta skärgårdskyrkogård på
en bergsluttning mot öster, där vinden från havet
har fritt spelrum mellan gravarna och där det under
vackra sommardagar står som en vit sky av svävande
måsar och tärnor över hängbjörkarnas toppar.
Hon fick uppleva att guckuskon på Ekängen blev
fridlyst. – Men hör vad som hände, sedan hon väl var
borta!
Jo, den där sonen, som gått till sjös, då han
var sexton år, och sedan icke låtit höra av sig,
uppenbarade sig helt plötsligt på hemlandet kort efter
moderns död. Det hade icke gått så värst bra för honom
där ute, så det passade honom förträffligt att få vara
med och dela arvet efter de gamla. Tyvärr ville det
sig så att skogsskiftet på Porsö och västerhalvan i
Norrskärgården kommo på hans lott.
För att visa prov på sin där borta i dollarlandet
förvärvade handlingskraft och företagsamhet grep han
sig genast an med att hugga och skövla i den fagra
lustgården på Porsö. Hela Ekängen dikade han ut
och odlade upp. De »fridlysta» blommorna ha sedan
fått reda sig bäst de kunnat, där de i ett fåtal
tynande exemplar ännu gömma sig mellan stubbar och
rishögar i det torrlagda kärret. Den mäktiga eken på
Västerudden, i vilken Storö-örnarna tidvis haft sitt
bo, det största och ärevördigaste trädet i hela yttre
skärgården, hans moders vårdträd, lyckades han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
