Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Släktingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smula vimmelkantig men fortsätter att med släpande
vingar och resta fjädrar kliva omkring på den
blodstänkta snön. Då springer en av bröderna bort
till båten efter en tågända i akt och mening att med
den söka strypa den stackars fågeln. Så sker också
till sist. En rännsnara kastas kring örnhonans hals,
och ena ändan av repet surras kring en trädstam, medan
ynglingarna med förenade krafter draga i den andra.
En grym och ovärdig död för den härliga storfågeln!
Må läsaren förskonas ifrån de närmare detaljerna i
dramat. Låt det vara nog sagt, att bröderna Ö. ännu
i dag med vedervilja och självförebråelse tala om
denna sin bragd från pojkåren.
Först vid hemkomsten gåvo de sig tid att närmare
undersöka sitt byte. – Varken de själva eller någon
annan där hemma i Sundet hade sett en sådan örn
förr. Det märkvärdigaste voro fötterna, som ända
ned till tårna voro beklädda liksom med strumpor av
fjäder.
Örnkadavret hamnade i sinom tid på gödselhögen,
sedan de besynnerliga fötterna, som man ville spara
såsom minne, huggits av och kastats i ett hörn av
sjöboden. Där hittades de många år senare och kommo
sålunda att tjäna som bevis för att kungsörnen
en gång funnit sådant behag i de skogiga hemholmarna
med deras rikedom på hare och skogsfågel, att han i
öppen strid med sin frände havsörnen fördrivit denne
från hans gamla borg och slagit sig ned där.
Huruvida kungsörnshanen efter honans sorgliga ändalykt
lyckades kläcka äggen och uppföda ungarna är väl
tämligen ovisst. Dock tro sig bröderna Ö. av vissa
omständigheter kunna sluta till att så verkligen
varit förhållandet. Men vad som är säkert är att det
gamla havsörnsparet följande år åter var i okvald
besittning av sitt bo vid Långkärret och att deras ägg
den gången blevo avhämtade i god tid och överlämnade
till tullförvaltaren i Saltvik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
