- Project Runeberg -  Gammel-Ante: En bok om havsörnen och andra skärgårdens fåglar /
107

(1923) Author: Thor Högdahl - Tema: Nature, Birds
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Släktingarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Karl-Olof tog upp äggen, ruskade på dem och höll dem till örat. -- Besynnerligt! Det var ju redan stora ungar i dem. De måtte ha lagts ovanligt tidigt. Minsann, såg det icke ut som om tullförvaltaren skulle bliva utan örnägg i år! Som nu Karl-Olof hänger där med halva kroppen in över bokanten och funderar på om han skall taga med sig äggen eller icke, blir örnhonan åter synlig och börjar skriande kretsa över boet. Först i vida spiraler men sedan i allt trängre och trängre lovar, ända tills hon kommer så nära ynglingen i trädet, att denne tycker sig känna fläktandet av de väldiga vingarna och helt omedvetet hukar sig ned och tar betäckning av boet. Axel, som står under trädet och ger akt på brodern, tycker, att det börjar se betänkligt ut för denne. -- Så närgångna har han aldrig förr sett några örnar, icke ens då de haft nykläckta ungar i boet. Och nästa gång örnhonan skjuter ned mot boträdet spänner han hanen på lodbössan, lägger den till ögat och låter skottet gå. Säker kulskytt som han är, vet han nästan med sig, att han icke skall förfela målet. Följaktligen känner han ingen överraskning, då han ser den väldiga fågeln göra en överhalning i luften och taga mark några famnar ifrån boträdet. Där sitter den nu med blodet droppande från den avskjutna vingen och slungar vilda blickar mot skytten och hunden, som närma sig. Utan minsta betänkande rusar den morske Tello på den fallna storfågeln men rullar i nästa ögonblick tjutande ett långt stycke utefter marken, träffad av ett väldigt slag av örnens osårade vinge. Axel skyndar till för att bistå sin fyrbente vän, men det bär sig icke bättre än att örnen hugger sina vassa klor i hans ena stövelskaft och sliter upp det ett långt stycke. Under tiden har även Karl-Olof hunnit till valplatsen, och bröderna börja tala om nödvändigheten att gå mera försiktigt och planmässigt tillväga vid sina försök att få död på den sårade örnen. Att Tello redan fått nog och med svansen mellan benen dragit sig ur den farliga leken behöver knappast sägas. -- En våldsam attack med grova trädgrenar som vapen leder icke till något resultat. Örnen blir endast en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:22 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmlante/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free