Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Släktingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl-Olof tog upp äggen, ruskade på dem och
höll dem till örat. – Besynnerligt! Det var
ju redan stora ungar i dem. De måtte ha lagts
ovanligt tidigt. Minsann, såg det icke ut som om
tullförvaltaren skulle bliva utan örnägg i år!
Som nu Karl-Olof hänger där med halva kroppen in över
bokanten och funderar på om han skall taga med sig
äggen eller icke, blir örnhonan åter synlig och börjar
skriande kretsa över boet. Först i vida spiraler men
sedan i allt trängre och trängre lovar, ända tills hon
kommer så nära ynglingen i trädet, att denne tycker
sig känna fläktandet av de väldiga vingarna och helt
omedvetet hukar sig ned och tar betäckning av boet.
Axel, som står under trädet och ger akt på brodern,
tycker, att det börjar se betänkligt ut för denne. – Så
närgångna har han aldrig förr sett några örnar,
icke ens då de haft nykläckta ungar i boet. Och nästa
gång örnhonan skjuter ned mot boträdet spänner han
hanen på lodbössan, lägger den till ögat och låter
skottet gå.
Säker kulskytt som han är, vet han nästan med sig,
att han icke skall förfela målet. Följaktligen känner
han ingen överraskning, då han ser den väldiga fågeln
göra en överhalning i luften och taga mark några
famnar ifrån boträdet. Där sitter den nu med blodet
droppande från den avskjutna vingen och slungar vilda
blickar mot skytten och hunden, som närma sig.
Utan minsta betänkande rusar den morske Tello på
den fallna storfågeln men rullar i nästa ögonblick
tjutande ett långt stycke utefter marken, träffad av
ett väldigt slag av örnens osårade vinge. Axel skyndar
till för att bistå sin fyrbente vän, men det bär
sig icke bättre än att örnen hugger sina vassa klor
i hans ena stövelskaft och sliter upp det ett långt
stycke. Under tiden har även Karl-Olof hunnit till
valplatsen, och bröderna börja tala om nödvändigheten
att gå mera försiktigt och planmässigt tillväga vid
sina försök att få död på den sårade örnen. Att Tello
redan fått nog och med svansen mellan benen dragit
sig ur den farliga leken behöver knappast sägas. – En
våldsam attack med grova trädgrenar som vapen
leder icke till något resultat. Örnen blir endast en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
