Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fågelsträcket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avteckna sig mot morgonrodnaden eller kvällshimlen, där de
sitta lägrade på de yttersta grundhällarna.
__ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __
Hur längtar man ej här ute på skärgårdsöarna
efter att få se det första levande pärlbandet av
sträckande sjöfåglar avteckna sig mot den uppklarnade
vårhimlen! Dagar och veckor i förväg går man omkring
nere vid sjöbodarna och ordnar med båtar och vettar
och skjutgrejor för att vara färdig att ge sig ut,
när signalen kommer.
Ty skärgårdsbon älskar sträckfågeljakten med
passion. Särskilt för pojkarna är den det stora
äventyret, målet för de långa vinterkvällarnas längtan
och drömmar. Och så har det varit generation efter
generation ...
Liksom småbarnen inåt landet få lära sig, att tuppen
säger »kuckeliku», så få skärgårdsbarnen lära sig
härma allfågelns »jag kallar», gudungens »a-o» och
ådens »gock-gock». Och alltifrån det att pojken är
en meter lång, är det hans käraste önskan och högsta
ärelystnad att en tidig vårmorgon få sitta med far
i skjutskåren och se de präktiga ådfåglarna och
de lustiga, långstjärtade allgubbarna fälla bland
vettarna.
Hur många roliga och spännande historier berättas
icke från fågelsträcket! Det händer så mycket sällsamt
och överraskande där ute bland kobbarna i den tidiga
vårmorgonens halvdager.
De gamle berätta om sträck av allfågel, så väldiga
att de förmörkat solen, och om troppar av flera
hundra ejdrar, som slagit till bland vettarna med en
sådan våldsamhet, att man riskerat att bli dränkt av
svallet, där man legat i skåren. Den ene talar om ett
slags besynnerliga gudungar med någonting liknande
en röd kam på huvudet och allfåglar med grön tofs
i nacken. – Praktejdrar och alförrädare skulle de
lärde säkert ha kallat dem. – Den andre har skjutit
en vit uggla eller en vit räv, som antagligen kommit
norrifrån med isen och, då den brutit upp, blivit kvar
på något skär. Ibland får man se det runda huvudet av
en säl dyka upp utanför vettarna och ibland nosspetsen av en
simmande utter draga en fåra genom den blanka dyningen. Ja, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
