- Project Runeberg -  Gammel-Ante: En bok om havsörnen och andra skärgårdens fåglar /
115

(1923) Author: Thor Högdahl - Tema: Nature, Birds
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fågelsträcket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

avteckna sig mot morgonrodnaden eller kvällshimlen, där de sitta lägrade på de yttersta grundhällarna. __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ Hur längtar man ej här ute på skärgårdsöarna efter att få se det första levande pärlbandet av sträckande sjöfåglar avteckna sig mot den uppklarnade vårhimlen! Dagar och veckor i förväg går man omkring nere vid sjöbodarna och ordnar med båtar och vettar och skjutgrejor för att vara färdig att ge sig ut, när signalen kommer. Ty skärgårdsbon älskar sträckfågeljakten med passion. Särskilt för pojkarna är den det stora äventyret, målet för de långa vinterkvällarnas längtan och drömmar. Och så har det varit generation efter generation ... Liksom småbarnen inåt landet få lära sig, att tuppen säger »kuckeliku», så få skärgårdsbarnen lära sig härma allfågelns »jag kallar», gudungens »a-o» och ådens »gock-gock». Och alltifrån det att pojken är en meter lång, är det hans käraste önskan och högsta ärelystnad att en tidig vårmorgon få sitta med far i skjutskåren och se de präktiga ådfåglarna och de lustiga, långstjärtade allgubbarna fälla bland vettarna. Hur många roliga och spännande historier berättas icke från fågelsträcket! Det händer så mycket sällsamt och överraskande där ute bland kobbarna i den tidiga vårmorgonens halvdager. De gamle berätta om sträck av allfågel, så väldiga att de förmörkat solen, och om troppar av flera hundra ejdrar, som slagit till bland vettarna med en sådan våldsamhet, att man riskerat att bli dränkt av svallet, där man legat i skåren. Den ene talar om ett slags besynnerliga gudungar med någonting liknande en röd kam på huvudet och allfåglar med grön tofs i nacken. -- Praktejdrar och alförrädare skulle de lärde säkert ha kallat dem. -- Den andre har skjutit en vit uggla eller en vit räv, som antagligen kommit norrifrån med isen och, då den brutit upp, blivit kvar på något skär. Ibland får man se det runda huvudet av en säl dyka upp utanför vettarna och ibland nosspetsen av en simmande utter draga en fåra genom den blanka dyningen. Ja, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:22 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmlante/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free