händer t. o. m. att man kan få skåda riktiga sjöodjur, som varken äro säl eler utter, fågel eller fisk -- sällsammare och mera skräckinjagande, ju starkare inbillningsförmågan är hos iakttagaren. Men värst är det ändå när man råkar ut för »den röde». Det Skrakpar på udden. är en fågel, stor som en and, med eldrött huvud och dito vingar och stjärt. Får man se en sådan gynnare slå till utanför vettarna, är det bäst att först som sist taga upp och fara hem. Ty någon fågel blir det icke mer den dagen; så mycket är säkert. Gubben Jan-Erik i Sundet har varit med om det och vet hur det hänger ihop med den saken. Det var en majmorgon för många år sedan. Svärtor och prackor sträckte som bäst, och ungejdrarna voro även komna. Jan-Erik satt med sina åd- och svärtvettar ute på Trutgrynnan. Vädret var det lämpligaste för vettskytte, och han gjorde sig räkning på att få skjuta ett ordentligt kok fågel.