Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fågelsträcket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halsarna lysa som purpur i morgonrodnaden. För den,
som snett underifrån betraktar den levande kilen av
jättefåglar, ser det ut som låge de packade i luften
den ena över den andra, och vingarna röras så taktfast
och automatiskt, som om de sattes i rörelse av ett
gemensamt muskelsystem. – »Ang-ang!» Svantroppen styr
stolt och målmedvetet sin väg rakt framåt för att om
några ögonblick försvinna, uppslukad av soluppgångens
flammande bål.
Ejdersträcket fortsätter. Enstaka fåglar eller par
och hela troppar komma flygande. – De, som äro nog
oförsiktiga att hälsa på vid österudden eller någon
annan av vettplatserna kring skäret, bliva mottagna
med skott, och allt flera få låta sina liv.
Solen höjer sig ur vågen, och allfåglarna hälsa den
med sin härliga solsång, överröstande orrtuppen, som
blåser och spelar utan uppehåll på högsta klinten
av skäret. Den ena allfågeltroppen efter den andra
kommer jagande utifrån havet.
Ett töcken stiger plötsligt upp i nordost, döljande
solskivan, och ett par lätta byar med snöblandat regn
draga förbi. Men det hela är över på några minuter,
och då solen åter bryter fram, tager allfågelsträcket
ny fart. – »A-aula-a-a-aula!» Där svänger en stor
tropp om udden och kastar sig besinningslöst mitt
bland de uppstoppade lockfåglarna. De gamla hanarna
med sina långa, uppåtböjda spetsstjärtar fara
stridslystna mot varandra och böja
halsen i s-form, sjungande med fulla lungor. – – – Då
blixtrar det åter gång på gång från den lilla stenfästningen
i bergskrevan, och flera fåglar flyta dödsskjutna
på vattnet ... Att dö under lek och skallande sång
det är en död, värdig dessa sorglösa sångare-bohemer,
havets vandrande trubadurer! – – –
Från när och fjärran knalla skotten över fjärdarna,
dovt och utan eko, likt ljudet av två plankor som
slås tillsamman. Över allt på läsidan av skär och
småkobbar lura skyttarna bakom ett bröstvärn av
gråstenar eller ett på en spira upphängt segel, och
varhelst fåglarna närma sig en skyddad vik eller en
udde, hälsas de av eldblixtar och skurar av bly. – Sådan
är människornas välkomsthälsning till de
hemvändande fågelskarorna! – – –
Men den präktiga åden, som i den tidiga gryningsstunden vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
