det! En gudunge, en skadskjuten gudunge, som trycker mellan stenarna vid tångbanken. Genom kikareglaset syns det tydligt, att vingknopen och den gräddfärgade halsen äro fläckade av blod. Alexander hasar sig utför berget och går ned till båten, där han tager fram sin gamla Huskvarna-bössa, som han laddar. Så drar han av sig stövlarna och tassar ljudlöst i väg utåt udden. Kommen ett stycke, lägger han sig platt ned på berget och börjar krypa, tagande skydd av hällar och stenar. -- Man kan aldrig vara nog försiktig. En ejder är ett under av vaksamhet, han må vara hur svårt skadskjuten som helst. -- Nu känner han på sig, att han är inom håll, lyfter huvudet och börjar helt varsamt maka fram bössmynningen över berget. Men ejderhanen, som nyss låg där halvdöd och blodig med huvudet neddraget mellan vingarna, har av en eller annan anledning anat oråd och rusar upp och ut i sjön, där han börjar simma och göra försök att dyka. -- Där är huvudet åter uppe över vattnet, och Alexander skall just taga korn och skjuta, då han hör ett tungt frasande bakom sig och får se någonting liknande en stor, mörk fäll svepa fram över huvudet på sig. Det är en havsörn, som skjuter fart utåt vattnet och slår klorna i ejdergubben, innan denne hinner dyka för andra gången. Alexander har örnen på kornet och skulle ledigt kunna sända honom hela hagelsvärmen i kroppen, där han med kraftiga vingslag far i väg med ejdern dinglande under sig. -- Men varför skulle han göra det? Skulle han ondgöra sig på en fågel! Hade inte Gammel-Ante lika god rätt till ejdern som han själv? Men det var tusan så närgången han var i dag, den kanaljen! -- Alexander hade känt de stora vingarna fläkta om öronen på sig. Tur att det icke gick för honom som för gubben Söderman, som en gång satt vid Österviken på Ängsön och lagade en gäddkasse, då Gammel-Ante kom farande och slet sälskinnsmössan från huvudet på honom och flög bort med den, antagligen i tro att han slagit klorna i en sälrok eller något annat djur. -- Ty Gammel-Ante kan misstaga sig ibland han också, trots sina skarpa sinnen.