Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Storskärgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vännen Sebulonsson med jaktsällskap på väg ut till
Storskärgården, där han varit så gott som ensam herre,
alltsedan den bofasta fiskarebefolkningen för omkring
tjugufem år sedan uppgav striden mot storm och vågor
där ute i havsbandet och drog sig tillbaka till
det tryggare och bekvämare »hemlandet». Det var tre
hushåll, inalles omkring tjugu själar, som då, någon
gång på 1890-talet, lämnade Storskärgården, sina
fäders karga, stormomsusande hem. Endast gamle Ante
Ö. den siste skärkarlen, havsörnens namne, stannade
kvar med sin gumma. Och där håller han ännu i dag,
fastän 90-årig, ensam ut – gumman dog för omkring 10 år
sedan – från första dagarna av april och till
och med Andersmässa, den sista november, då han firar
namnsdag där ute i sin kära skärgård för att dagen
därpå, vädret må vara aldrig så hårt och blåsa från
vilket håll som helst, sätta till segel med kurs på
»hemlandet».
Ja, där går han och »tomtar» i sina sälskinnssockor,
plockar och rensar med beundransvärt tålamod sitt
ejderdun, lägger sina nät och revar, saltar
sik och torsk för vinterbehov, skjuter sig då och
då ett kok fågel och är för övrigt så nöjd med
tillvaron som en människa någonsin kan vara. Skulle
tiden ibland under fulvädersdagar bli honom för
lång, sätter han brillorna på näsan och slår på
fadrens vis upp sin bibel eller också sjunger han,
sjunger med ännu väldig kyrksångarestämma, så att
det hörs långt ut på sjön, och man skulle kunna
tro, att det vore själva Necken som kvad, om icke
de traditionella harposlagen saknades. Men trots
sitt ensittareliv blir han aldrig så glad som då
han får besök. Och sådana får han ofta, ty alla,
såväl skärgårdsbor som sommargäster och seglare, som
befara det s. k. norra kortet av Stockholms skärgård,
försumma icke gärna att söka sig in genom det smala,
slingrande hamninloppet vid Korpharsbranten för att
hälsa på gamle »farbror Ö», som de lärt värdera för
hans många goda skärkarlsegenskaper och för hans ända
in i ålderns sena höst bevarade livlighet och friska
humör. – – – – – – –
Då »Sebulon» med jaktsällskap kommer ut till Storskärgården,
blir det emellertid åter liv och munterhet i de halvt nedrasade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
