Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Storskärgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tror i alla fall, att där finns några kvar, fast vi
inte kan få syn på dom», sade han, spottade ut den
förbrukade tobaksbussen och begynte locka ... Och
så han lockade sedan! Det var som om de gälla tonerna
dansat fram över vattenytan och återkastats mot var
enda liten kobbe, var enda liten sten!
På det sättet höll han på utan avbrott en kvarts
timme och litet till, medan Jan-Erik låg och drog
sig i solgasset och då och då lät höra ett ljud,
som bra nära liknade ett undertryckt hånskratt. – »Ja
tror, fördärva mej, att du börjar bli hes i halsen»,
smädade han.
Men vad nu! Var det icke någonting som svarade där
utifrån bådarna längst borta i öster? Jan-Erik satte
sig upp som om han hade fått en orm i byxorna. – Jo,
minsann var det icke allfågelsång, fastän en smula
hes och hackig. Och se där – farväl du ljuva hopp! – där
kom ju en allfågel, en brun- och svartbrokig,
stubbstjärtad sommarall, styrande kurs rakt emot dem!
Några meter från Smörasken gjorde allen en sväng
runt kring kobben och kastade sig ned i vattnet mitt
för näsan på de förvånade gubbarna. Så reste han
stubbstjärten i vädret, kastade halsen bakut i S-form
och frambragte med något skrovlig målbrottsstämma
ett läte, som skulle föreställa »a-aula» men som icke
blev annat än ett långdraget: »a – – a!»
»Jaså, kommer du nu ändå?» sade Jakob.
»Ja-a, ja-a!» svarade allgubben. – Åtminstone har
Jan-Erik, från vars mun jag har historien, försäkrat
att han sade så.
De båda gubbarna gingo i båt och foro hem, men
Jan-Erik satt tyst och liksom »tänkande» under hela
vägen. Tjugufemöringen till tobaksflätan måste han ju
punga ut med och kaffe skulle han också bjuda på. – Men
han kände sig trots allt icke riktigt övertygad
om att han haft orätt i sitt påstående beträffande
allfåglarna. – Ty, se det vet ju var och en, att
finnar förstå sig på mera än andra dödliga och att de
kunna förvända synen på folk, så att man rakt inte
kan bli klok på vad som är verklighet eller bara
trolleri och sattyg. – – –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
