Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grosshandlare Sebulonssons örnjakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gökgalandet, ingen hade öra för taltrastens
uttryckfulla föredrag och trädgårdssångarens smäktande
brösttoner. Var och en gick där och bara solade sig
i hoppet om att han och ingen annan skulle bli den
lycklige och få skjuta en örn. Tänk, att få anteckna
en sådan fågel på sin skottlista och sedan låta stoppa
den och ställa upp den i sitt arbetsrum och att få
se sina jägarevänner gröna av avund, när de kommo på
besök!
Hunna till kanten av den sanka ängen, på vars andra
sida örnboet skulle finnas, stannade man och lade
råd, varpå Karl-Olof, som är en mästare i all slags
smygjakt, skickades ut för att rekognoscera. Efter
tjugu minuter, som föreföllo de väntande jägarna
oändligt långa, var han tillbaka med den hugnesamma
underrättelsen, att han uppifrån den branta
bergklacken sydväst om boet tydligt hade sett en av
gammelörnarna ligga i boet. Karl-Olof menade, att man
nog skulle kunna smyga sig så pass nära, att en god
skytt skulle kunna sända örnen en kula, där den låg.
Då jaktherren själv ansågs vara den säkraste
kulskytten i sällskapet, utsågs han enhälligt till
att under ledning av Karl-Olof smyga sig inom håll
för örnfuran och göra slag i saken. Det dröjde en
stund innan den gode Sebulon, följande riktningen av
Karl-Olofs pekfinger, fick syn först på boet, där det
avtecknade sig som en stor, mörk fläck i skogens täta
grenverk och därpå på själva fågeln, där den snarare
satt än låg i boet med till hälften utbredda vingar
för att skydda ungarna mot den skarpa nordosten.
Sebulon tog stöd mot en trädstam, siktade länge och
omsorgsfullt och lät så skottet gå. Knappast hade
den korta studsaresmällen ekat genom skogen, förrän
örnen sågs kasta sig ut ur boet och som vanligt i
båge nedåt försvinna mellan träden. – – – Men
Karl-Olof, som, under det Sebulon gjorde sig
klar till skott, snabbt som en ekorre äntrat upp
i en gran, varifrån han hade vidsträckt utsikt,
kunde strax därpå med belåten uppsyn rapportera,
att han sett fågeln vingla till och taga mark på en
liten ängsglänta några hundra meter norrut.
Där hittades den också mycket riktigt död, skjuten tvärs igenom
bröstet, och blev i triumf buren till andra sidan kärret, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
