Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grosshandlare Sebulonssons örnjakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan man något hämtat sig från denna nya
överraskning, väcktes frågan vad man skulle göra med
örnungarna. Det kunde ju aldrig bli tal om att låta
rovriddarnas avföda ligga kvar i boet för att växa upp
till nya gissel för skärgården och skärgårdsfåglarna.
En av jägarna föreslog, att man skulle draga lott om
vem som skulle få skjuta dem. En örn vore ju i alla
fall en örn, och hade man fått turen att skjuta en
sådan, behövde man inte ovillkorligen skriva folk på
näsan om det varit en fullvuxen fågel eller bara en
dununge. – Så här skulle det gå till. Karl-Olof kunde
gå upp i trädet och kasta ned ungarna en i sänder,
då den genom lottning utsedde skytten borde stå beredd
att skjuta, medan ungen befann sig i luften. Men sköte
han bom, skulle han vid återkomsten till staden få
bjuda på champagne över lag. – Var inte det ett gott
förslag, så säg?
Nej, det ville jaktherren icke vara med om. Han
hade från början haft helt andra planer beträffande
ungarna. Till den ändan hade han låtit Karl-Olof taga
med sig en stor, rund strömmingskorg av en, och med
denna fastbunden på ryggen beredde sig ynglingen att
bestiga örnfuran.
Snabb och smidig som en australneger äntrade Karl-Olof
utan minsta ansträngning upp för den grova, släta
furustammen och satt i nästa minut fjorton meter till
väders, gränsle över en av grenarna, som uppburo det
väldiga nästet.
- Ja, där lågo de båda små gråvita dunbyltena. – Sådana
spektakel att se ut med sina krokiga näbbar och
klor ... Och så arga sedan! – – Fastän de icke
kunde vara mer än ett par veckor gamla, fyllde de
upp hela korgen, som Karl-Olof tog på vänstra armen,
medan han hastigt och lustigt hasade sig ned till
terra firma.
Ungarna skulle herr Sebulonsson, enligt vad han
högtidligen tillkännagav, skänka till den Zoologiska
trädgården i staden. – Om de små havstrollen någonsin
kommo dit är tvivel underkastat. Troligen voro de
alltför späda för att kunna hållas i fångenskp.
Omsider troppade den muntra, segerdruckna skaran av ned till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
