EN VÅRSEGLATS. DET var en av de sista dagarna i maj. Gubben Jan-Erik Österman gick och sysslade vid båthamnen vid Sundet, då stadsbon, hans vän och sommargäst sedan åtskilliga år tillbaka, kom ner till honom och försökte övertala honom att göra sällskap på några dagars seglats utåt storskärgårdarna. Förslaget var ingalunda nytt. Stadsbon hade kommit fram med det år efter år vid den här tiden på våren. Men Jan-Erik hade alltid haft undanflykter. Ibland hade han icke hunnit få potatisen i jorden, ibland skulle han ut och stänga för kreaturen. En annan gång var det båtarna som skulle på land för att tjäras. I dag hade han visserligen icke några sådana invändningar att komma med, ty vårbruket var längesedan avslutat, och både