stadsbon. Men gammelsälen, som i det osäkra morgonljuset antager jättelika dimensioner, ligger fortfarande orörlig på grundet. Nu törs Jan-Erik icke hålla närmare för de förrädiska »bränningarnas» skull, men i detsamma han faller av för vinden, vänder han sig mot storsälen med ett illhojande: »Opp me dej, Gammel-Jerker, och ligg inte där och sov längre!» Då lyfter sälen sitt långsträckta huvud, super in luften med några snyftande andetag och vältrar sig i sjön. Ett ögonblick höjer han huvud och bröst över den blanka dyningen. Men så försvinner han åter och förblir borta... Österhimlen brinner i orangefärg. Över lugnvattnet vid uddar och grund vilar ett skimmer av koppar och guld, medan den lätta brisen målar fjärdarna i blåviolett. De fara förbi Skränmåsharan, som fått sitt namn av den stora, högröstade skräntärnan eller skränmåsen, som bodde där så långt man kunde minnas tillbaka men som nu försvunnit, säkerligen för alltid. -- En pojke utifrån Långskaten kunde för några år sedan skryta med att han skjutit sista paret av den sällsynta fågelarten, berättar Jan-Erik. -- Och där är Labbgrundena, fortsätter han. Men tror någon, att det häckar labb där numera! Ånej, Svart-lasse är en alldeles för sällsynt och vacker fågel för att få vara i fred för okynniga pojkar och nyfikna sommargäster! -- -- -- När solen blossar upp i purpur och guld, äro de redan inne i den glesa Svartkobbe-skärgården. Där möta de de första tordmularna, de vaksamma, vingsnabba väktarna vid havets portar, som genast äro framme, så snart en båt närmar sig deras häckplatser. De äro nyligen komna och ha väl knappast börjat lägga ägg vid det här laget. -- Härom, härom! ropar Jan-Erik, och viftar med mössan. Det är skärkarlarnas vanliga hälsning till de populära havsfåglarna. Och till det anropet lyssna de alltid. På vingar, som snurra likt en propeller kring de spolformiga, svarta och vita kropparna, komma de farande kring båten i allt trängre cirklar. Ända tills de äro så nära, att man kan urskilja de kabalistiska vita linjetecknen på deras huvuden och näbbar. -- »Härom, härom!» -- De nitiska