Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vårseglats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säljärnet i uttern. De va inte något lätt beting
för en pojkbyting. Men upp kom utterfrassen å jag
med, fastän jag ett par gånger höll på å sätta mej
ordentligt fast mellan stenarna.
Å där ute på grundet – Jan-Erik går fullständigt upp
i sina minnen – var de som jag en gång sköt tre
vikaresjälar i ett skott. Jag såg inte mer än en,
då jag sköt. Men när jag kom fram, låg de tre stora
kutar slut på berget. Dom hade legat sida ve sida,
å alla tre hade fått kulan genom bröstet strax framför
framskrävlerna.
Ja, de har varit gott om själar här ute, i synnerhet
på den tiden, då de va regela vintrar å den grova
havsisen kom indrivande hit fram på vårsidan. Då
hände de att man kunde göra riktiga stortag. Ibland
var de bara att gå upp å klubba ihjäl själrokarna,
där de satt uppkrupna på isen. Eller också stog man å passade på
dom ve brunnarna, när dom kom upp för å hämta luft. – – – Å
inte sämre va de på försommaren, då gråsjälen börja
stiga inåt skärgårdarna å hanarna skockvis gick upp
på grundena, där dom slogs å råma, så att de hördes
på en halvmils avstånd. Då va de te å passa på, när
de stillnat på efter ett ordentligt blåsväder å lägga
sej ute på ett grund å börja ljuda.
Magnus på Kobben va den likaste på hela land te å
ljuda på själ. Ja, han var så fullärd i den konsten,
att så snart de fanns en själ i närheten, så måste
han dit, när Magnus va i tagena å riktigt släppte
till rösten. Men en gång höll de på å gå rakt på
tok för honom. De va en midsommar å Magnus låg ute
på själskytte vid Bakugnsskärena här utanför. De va
ovanligt gott om själ det året, å när Magnus satte i
med å ljuda, kom gråsjälskarlarna stigande från alla
håll å kanter. Dom va rakt som ursinniga. Att han sköt
skott på skott fråga dom inte efter ett smack. Dom
bara rusa på. Å till sist slog dom honom från grundet,
så att han måste skrika på hjälp å säkert hade blitt
där, om inte kamraten hade kommit me båten å bärgat
honom.
Numera ser man sällan några själar sitta uppe på grundena, å
ä de händelsevis någon som där borta ve Gudungskärs sten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
