Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vårseglats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dröjer de sällan länge, innan en motorbåt kommer å
skrämmer bort honom – – –
Majmorgonen var ännu tämligen nyvaken, då de lade
till söder på Ormskärslandet. Där höja sig klintarna
branta och nästan obestigliga över ett virrvarr av
mäktiga, fantastiskt formade block, påminnande om
nedstörtade murrester och kolonner i en ruinstad från
forntiden. Och mellan blocken, grå och lavbeklädd
som dessa, gömmer sig en gammal fiskebod med dörr på
ena gaveln och ett litet dimmigt blickande fönster
på den andra.
Strandråg och rörflen spira bland stenarna, och
där jordavlagringen är rikligare och gödslad
av tång, lysa himmelsblå förgät-mig ej och skär
skörbjuggsört.
En havstrut, som suttit på utkik uppe på
högsta knuven, tar med ett hest skrockande till
vingarna. Eljes råder en nästan hemsk stillhet och
ödslighet vid landningsplatsen och på hela det karga
skäret.
Det är väl snart tjugu år sedan Jan-Erik hade sitt
högkvarter i den ensliga fiskeboden, men andra fiskare
och sälskyttar ha tagit den i arv efter honom och
nödtorvtigt hållit det gamla hybblet vid makt.
Den primitiva bordsskivan framme vid fönstret hänger
ännu på sina rostiga gångjärn. På spisens gråstenshäll
står en trefot för kaffepannan och i vrån en yxa,
några stora torrvedsstycken och en vinkelkrok av trä
att hänga potatisgrytan på.
En timmes vila i den knarrande fållbänken för att
i någon mån taga igen den förlorade nattsömnen, och
så voro de färdiga att på en omväg bestiga den höga
klinten, från vilken Jan-Erik förr i världen brukat
kika efter säl.
Där uppe hade de en hänförande vidsyn över
skärgårdarna runt omkring. Stora havsfjärdar med
här och där utströdda samlingar av skär och kobbar,
som lyste vita i majsolen för att längre bort förlora
sig i ett overkligt dimblått.
I väster Svartkobbarna, som de nyss lämnat bakom sig, i norr
Hällskär med sin av fantastiskt formade martallar naggade kontur
och längre bort det mångbeprisade, blomsterrika Ängsskär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
