Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vårseglats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öster ut Norrskärgården, det vilda ödsliga Harg
och den fjärran fyrplatsen samt i söder och sydost
Storskärgårdens och Blålögas vidsträckta arkipelager.
En härlig utsiktsplats, men ett beklämmande ödsligt
och övergivet ställe.
Stadsbon framkastar i förbigående en fråga om det
finns mycket huggormar på Ormskär och om det är av
dem som skäret fått sitt namn.
- Nej, säger Jan-Erik. Jag tror kanppt, att jag sett
så mycke som stjärten på en huggorm här. Då ä de väl
troligare att de bott någe gammalt åbäke te sjöorm i
bergramlet någon gång i tiden. Jag tycker mej nästan
ha hört någe sådant av dom gamle. – Men vad vet jag!
Nej, anbelangandes huggormar så skulle han ha sett
ormberget dom kallar’t ute på Högarna. Jag va där en
vår, då vi låg med skotar utanför Harg. Å om jag så
bleve hundra år, ska jag aldrig glömma vad jag såg. De
fanns ett djupt klov i berget, å när vi la oss ner
å titta in i rännan, så låg där som en enda myl utå
huggormar, flera hundra stycken, å väste å spelade
med gadden. – Ja, de va rakt olustigt att se på!
De kunde aldrig häcka några fåglar på den kobben,
för se ormarna drack ur äggen eller åt upp ungarna,
innan dom hann gå i sjön.
Så kom de en gång en ny fyrmästare till Högarna. Han
gav sej själva den på att han skulle släppa sin ko
på bet på kobben. Men först måste han förstås ha
slut på ormeländet. Å vet ni hur han gjorde? Jo,
han tog å tömde ut en halvtunna tjära å en bra slank
med fotogen i bergklovet å tuttade på. Å sedan har
där aldrig funnits någon orm på den kobben!
Nej, inte har Ormskär fått sitt namn utå huggormen,
så mycket är då tvärsäkert. Men fågel har de funnits
här alldeles okristligt mycke. När man stod här uppe
på knuven om vårarna, kunde man se stora flockar
utå fågel ligga all väg ut mellan kobbarna. De
va ejderfågel å svärtor å allfågel å prackor i tusendetal, så att
de på avstånd liknade stora sörjebroar under islossningen. Å ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
