Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vårseglats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådant oande å kacklande å knarpande sedan. De va så
att man kunde bli huvudyr!
Och nu! – Ja, han ser själv. Inte så mycke som en
fjäder! Det finns väl knappast ett ställe i skärgården
som på senare tider har legat så öppet och oskyddat
för alla möjliga och omöjliga som just Ormskär. Här
finns ingen på långa håll som kan hålla reda på vad
dom tar sej för, å hit ska alla fiskare å skyttar,
seglare å motorbåtsfarare för att skjuta å ägga,
plundra å förstöra. Ja, ibland kommer det riktiga
rövare, som inte drar sej för att sätta hagelsvärmen
i åden, där hon ligger på redet! – Å vad människorna
lämna kvar de tar kråkorna å truten hand om.
Får de fortsätta på de här sättet, så kommer de snart
inte å finnas en fågel någonstans i skärgårdarna. Tomt
och dött över allt. De ä så människorna vill ha’t! – – –
- Där ute på Bakugnshällarna, fortsätter Jan-Erik, häckade
för tjugu år sen minst fyra par grågäss. Nu ä dom längesedan
borta. Antagligen skjutna på boet dom också. – – – Å Klovharan
där borta. Där, må han tro, har det funnits en
riktig torrmulsborg, vi kallar’t. Ja, nog fanns de
ett par hundra torrmular där så visst som en. Nu ä
de inte tio par.
De va en herrekarl, en tysk doktor, efter vad dom
sa, som kom hit ut för å skjuta torrmular. Han hade
med sej en stor trälåda full med laddade patroner,
å så ställde han sej uppe på berget å börja skjuta
te måls på torrmularna, då dom kom farande å ville
in i sina bon inne i bergklovena. På de sättet höll
han på å dundra å sköt mest hela dan, ända tills
skottena tröt för honom. Men då va de också slut
med torrmularna. Dom skjutna fåglarna låg strödda på
bergena å i vattnet runt omkring, och där fick dom
ligga å ruttna. För se, tysken han fråga förstås inte efter
dom, när dom väl va döda. Å ungarna, dom hade i stengrytena,
ja, dom fick svälta ihjäl dom förstås, – Lars Västermans
pojke, som va med å såg eländet, kan berätta om’et – – –
I ett mosshål bakom högsta knuven växte en liten lund av låga
aspar, till hälvten dödade av en grå skägglav, som i tjocka tofsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
