Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fångna kungabarn. -- Herraväldet i luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram och tillbaka på berget. Längre kommo de ej,
ty de voro tjudrade vid en påle med skötlinor,
som bundits om ena foten på dem. – – –
Ett par veckor varade örnungarnas förnedrande
fångenskap, och hela tiden voro de utsatta för
människornas dumma skämt och närgångenhet.
Det var den tiden då de skulle ha börjat flyga, och
man såg dem allt emellanåt göra våldsamma försök att
med hjälp av sina vingar komma bort från solsteket
och smutsen och flugplågan på ladugårdsbacken. Vid
sådana tillfällen var det en omtyckt sport bland byns
pojkar att, då örnungarna höjt sig ett stycke över
marken, hala in på tjuderlinorna, så att de med en
duns tumlade tillbaka ned på berget. – – –
En kväll satt jag och metade abborre vid mynningen av
Hemsundet mitt emot Gammel-byn, då jag fick se ett
par örnar komma svävande över skogen på Storö. Mot
sin vana kommo de ända fram till fjärden, där de på
betydlig höjd seglade fram och åter. Och så höllo de
på, ända tills solen sjönk och skymningen sänkte sig
över fjärden.
Det var Storö-örnarna ... Att de spejade efter
ungarna, som de med sina skarpa ögon upptäckt, där
de sutto fängslade på berget borta vid människornas
boplats, därmed var jag från början på det klara. Och
min övertygelse övergick till visshet, då jag de
följande dagarna såg gammel-örnarna upprepa samma
manöver morgon och afton, på samma ställe och vid
samma tider. Likt ett par stora pappersdrakar stodo de
där och vajade över Storö-udden och Hemsundet, oavvänt
spejande mot de sammangyttrade gårdarna i Gammelbyn.
Det var för tragiskt med den där åter och åter
upprepade spaningsflykten. Jag kunde icke längre
förbli overksam, och så gick jag till mannen, som
hade örnungarna, och bjöd honom pengar för att han
skulle föra dem tillbaka ut på holmarna och släppa dem
där. – Föräldrarna, som aldrig släppt dem ur sikte och
fortfarande tycktes ha dem i ständig åtanke, skulle nog taga
hand om dem, tänkte jag. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
