sådan där förskräcklig varelse ..., ett sådant lett åbäke ..., en sådan där ond ande! Den som sett honom på nära håll med hans förskräckliga näbb och gruvliga klor, måste rent av fråga sig om inte hin håle själv såge ut ungefär på det sättet! När allt kom omkring, var det likväl ingen som nekade sin underskrift, icke ens de, som liknat örnen vid den lede själv. Och de bland de gamla, som icke gått i någon skola och fått lära sig skriva, ritade på fadrens vis sina enkla bomärken på papperet. Men ännu funnos många om och men, innan fridlysningen kunde bliva verklighet. Bl. a. skulle det vara yttrande av sakkunniga myndigheter, varefter länsstyrelsen skulle fatta beslut i saken. Då länsstyrelsens resolution omsider kom, innehöll den föreskrift om att havsörnens fridlysning skulle tillkännagivas och utmärkas genom icke mindre än tolv stycken anslagstavlor, uppsatta vid de vanliga landningsplatserna på holmarna. -- Ett dussin skräpiga anslagstavlor på de vackra, obebodda holmarna ... Vilken tilltalande syn! Och vilket förträffligt medel att locka dit alla kringfarande sommargäster och sommarseglare och andra obehöriga: -- Hitåt, gott folk! Här bjudes en enastående sensation. Här häcka skärgårdens sista havsörnar. Kom och se dem! Kom och tag deras ägg! -- Havsörnsägg hittar man icke var som helst nu för tiden. Behöver ni dem icke själv, så kan ni ju sälja dem till någon samlare och ta bra betalt. -- Men ni har ju bössa med. -- Nå, så lägg er då i försåt och skjut en av de gamla fåglarna! ... Tänk, att få skjuta en sådan fågel som en örn och sedan berätta därom för sina vänner! Nej, en sådan anordning skulle ju hava blivit raka motsatsen till vad som åsyftats med fridlysningen. Och så såg jag mig nödsakad att låta hela saken förfalla. Men det var någonting som jag icke tagit med i beräkningen. -- Tidningarna hade haft en hel del att berätta om den tillämnade örnfridlysningen, och så befanns det en vacker dag, att skärgårdens Gammel-Ante blivit vad man brukar kalla populär. Och popularitet är nu, såsom var man vet, en mäkta vansklig sak för den, som kommit i åtnjutande därav.