Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mot hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dess första förebud komma mycket tidigt här ute i
skärgården, åtminstone för den, som likt de gamla
augurerna vant sig att giva akt på fåglarnas flykt.
En månskenskväll i mitten av juli står jag utanför
stugan, då ett visslande »tju-tju» når mig uppifrån
rymden, där månljusets silvertöcken smälter samman med
aftonrodnadens guldstoft. Och när jag vänder blicken
efter ljudet, ser jag någonting liknande ett mörkt
radband hastigt draga förbi över månskivan.
Det är vadaresträcket som börjar ... Först komma de
förbiflyttande resenärerna från inlandet, i synnerhet
sådana från höga norden, vilka ha den längsta vägen
att tillryggalägga och därför måste giva sig av i god
tid. Det är kärrsnäppor, skogssnäppor, gluttsnäppor,
svartsnäppor och små pygméer till skärsnäppor
och då och då några av de ståtliga storspovarna,
skärgårdsbornas »nolanväderspjolingar», eller de
vackra, röda myrspovarna, de öde lapplandsmyrarnas
bebyggare. Ibland infinna sig även stora troppar av
kustpipare eller grå brockfågel, ljungpiparens nära
släkting, en främling för vårt land, vilkens närmaste
häckplatser torde ligga någonstädes på ostfinnmarkens
tundror.
Alla känna sig dragna till de obebodda holmarna och
kobbarna i den yttre skärgården, och alla stanna
de där några dagar eller åtminstone timmar för att
proviantera i de grunda vikarna och fladorna eller i
de små gropmossarna och bäckarna mellan berghällarna.
Så småningom börjar även skärens egen vadarestam
röra på sig. Strandskata och rödbena, utkobbarnas
outtröttliga väktare, övergiva sina utsiktsplatser
på uddarna. Roskarlar, strandpipare och drillsnäppor
följa dem efter hand på flyttningen mot söder. Det
börjar bli tyst och ödsligt ute på holmarna. Ejder- och
skrakkullarna ha i allmänhet begivit sig ut till
havs. Endast svärtorna med sina senkläckta ungar och
en och annan ensam »grisselpojke» synas simma omkring
i vikarna – – –
Jag vet knappast någon fågel, som gör ett mera hjälplöst och
övergivet intryck än en sådan där ensam kringsimmande
grisselunge. – Halva sommaren har han legat där i sin mörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
