barnkammare inne i stengrytet, matad av sina outtröttliga föräldrar med grisslornas älsklingsrätt, tånglake, till dess han blivit så tjock och trind, att det börjat se högst tvivelaktigt ut om han någonsin skulle kunna taga sig ut genom den trånga öppningen mellan stenarna. -- Men så en vacker dag befinnes han vara fullvuxen och fullfjädrad. Föräldrarna upphöra plötsligt att komma med mat till honom eller lämna den utanför på berget, och den lilla goddagspilten, vars hela livsfunktion dittills bestått i att gapa och svälja, måste för att icke svälta ihjäl hux flux begiva sig ut i det fria, ut i ljuset, ut i en ny och främmande värld, där han utan annan läromästare än instinkten får börja att draga försorg om sig själv. -- -- -- Men den första verkligt kännbara påminnelsen om hösten får man dock först, när tärnorna någon dag i början av augusti fått sina ungar flygfärdiga och lämna sina sommarvisten. Knappast några andra fåglar, svalorna undantagna, lämna ett sådant tomrum efter sig, då de draga bort ... Här ha vi dagligen och stundligen beundrat de förtjusande fåglarna, där de företagit sina störtdykningar efter spigg och »sabbik» i hamnviken, där de under lekande flykt liksom studsat fram utmed vasskanterna i sundet, eller där de med ängslig vaksamhet passat på sina ägg eller små dunungar ute på grunden. -- Att tänka sig, att de nu åter äro borta -- borta för att icke komma igen, förrän nästa gång maj står grön ute bland skären! __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ Jag har trotsat regn och blåst för att med en eller ett par veckors mellanrum fara ut till Lilla Sikö och se till havsörnsungarna där, desamma som jag såg lämna boet den där solskensdagen i början av juli. Lilla Sikö är, såsom jag förut antytt, en vild och ödslig holme, där vedhuggarnas yxor hittills icke gjort särdeles stort avbräck på skogen, men där stormen härjat så mycket våldsammare. Särskilt utmed östra stranden, mot vilken vind och vågor bryta fram, utan att hava uttömt sin kraft mot några småskär eller kobbar, ser man nästan lika många tallar ligga kullvräkta som stå