Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mot hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprätt på sina rötter. Men i de skyddade dalsänkorna
mellan bergen stå träden raka och resliga, och in
under deras mörka valv tränger knappast en fläkt – stormen
må rasa aldrig så våldsamt där utanför.
På nordöstra udden av ön, några hundra meter från
sjön, ligger mellan bergen ett par små grunda dytjärnar,
om sommaren halvt igenvuxna av ängsull,
vattenklöver och de präktigaste vita näckrosor. I
ändan av den kärrdrog, som väster ut bildar ett slags
fortsättning på den större av tjärnarna, just där
marken åter börjar bliva torrare och höjer sig mot
bergen, står den i det föregående omtalade smäckra
tallen, som i sin lilla, platta krona uppbär det
mäktiga örnnästet.
Första gången jag kom dit, efter att ungarna lärt
sig flyga, var en julinatt med uppklarnande himmel
efter en längre tids regn och blåst. Den avtagande
månen sköt som ett spänt segel fram mellan vikande
skyar, då jag lade i land vid udden. Jag satte mig
att invänta soluppgången. Den kom, och den första
som hälsade dagens majestät var en av kråkorna som
byggde på holmen.
Strax därpå hörde jag gammelörnarnas gälla »i-i-a,
i-i-a!» Det kom från skogen kring tjärnarna, och jag
började sakta smyga ditåt, i hopp om att för en gångs
skull på nära håll få se familjen samlad. – Men just
som jag såg vattnet i tjärnen med de av morgonrodnaden
rosafärgade näckrosorna blicka fram mellan träden,
råkade jag rakt in i en flock nymornade nötskrikor. De
granna skränfockarna gjorde alarm, och innan jag hann
fram ur snåren och fick fri utsikt, hade de gamla
örnarna redan tagit till vingarna och försvunno,
uppslukade av soluppgångens flammande bål. Ungfåglarna
däremot, som voro mindre vaksamma och mindre snabba
med att fatta beslut, sutto några ögonblick, höga och
imponerande, kvar på berget endast några meter ifrån
mig för att därpå med frasande vingslag sväva bort
mellan träden.
På berget, där de setat, lågo lämningar av deras tidiga frukost
eller, kanske troligare, efter deras kvällsmål, en gräsandsdrake,
som varit stadd i ruggning och oförmögen att flyga och till följd
därav fallit ett lätt offer för gammelörnarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
