- Project Runeberg -  Gammel-Ante: En bok om havsörnen och andra skärgårdens fåglar /
204

(1923) Author: Thor Högdahl - Tema: Nature, Birds
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mot hösten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fram kikaren och känner genast igen havsörnens något plumpa kroppsform och böljande vingrörelser. - Jag har på något ställe i dessa skildringar kallat havsörnens flykt tung. Detta är kanske något oegentligt. Endast då örnen lyfter från marken eller då han flyger lågt och man ser honom från sidan har hans flykt en viss tyngd över sig. Men man kommer snart underfund med att det endast är vingarnas väldiga bredd som framkallar detta intryck. Deras rörelsevinkel är, även då fågeln sträcker, ganska liten, och ansträngd verkar örnflykten minst av allt. Svävar örnen på höjden, blir det någonting av simrörelser i vingslagen. Man kommer osökt att tänka på en ryggsimmare, som endast då och då behöver göra några obetydliga paddelrörelser med händerna för att hålla sig flytande. -- Först ser jag endast tre fåglar. Men då jag efter en stund åter riktar kikaren åt samma håll, räknar jag sex och slutligen -- åtta stycken! Halva antalet äro gamla och halva unga örnar. Man känner lätt igen de förra på deras bredare vingar och på stjärtarna, som lysa bländvita, när solen faller på. Än närma de sig med några böljande vingslag varandra, än skiljas de åt och segla på spända vingar i mäktiga spirallinjer. Vinden ligger mot land, och jag urskiljer ibland ett svagt klickande, liknande det som örnarna bruka låta höra under parningstiden om våren. Åtta svävande örnar. -- Vilken storartad anblick! Vilken dråplig ringdans under septemberhimlens blåa valv! Havsbandets eremit, min vän Alexander Majgren, har en gång skådat samma syn, på ungefär samma ställe och vid samma årstid. Och han liksom jag är av den meningen, att vad vi sett icke är någonting annat än Gammel-Antes höstparad, då Ängsö-örnarna och Storö-örnarna i all vänskaplighet mötas vid gränsen mellan sina fylkesriken för att hålla flyguppvisning med sina nu fullt utvuxna och i flygkonsten fullärda ungar, innan dessa på egen hand draga ut i världen för att söka sin lycka. En kvart, kanske en halvtimme går, varunder jag icke kan slita mina ögon från det sällsamma skådespelet. -- Men så tages min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:22 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmlante/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free