Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mot hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmärksamhet plötsligt i anspråk på annat
håll. Hundarna få upp. Drevet går. – Och då
jag efter en stund åter tar fram kikaren och
börjar söka i det blå efter de kringsvävande
örnfamiljerna, kan jag icke längre upptäcka
dem. – Den storslagna flyguppvisningen är till
ända. – – – – – – – – – – – –
Nå ja – hör jag någon säga – men om man nu kan få se
dylika scener upprepas varje höst och de båda örnparen
år efter år kunna uppvisa var sina två flygfärdiga
och fullt utvecklade ungar, då är väl själva arten
ändå icke så hotad till sitt bestånd som man skulle
kunna tro att döma av skildringarna i denna bok? Då
bör det väl tvärt om komma att bli ganska gott om
havsörnar i trakten om några år. – Ja, kanske mera
gott om dem än vad som kan vara riktigt nyttigt för
sjöfågelstammen och fisket?
Härpå vill jag endast svara, att det visst icke
är alla år fyra ungar se dagen i örnbona på
hemholmarna. Ibland är det bara en eller ett par,
ibland ingen. Dessutom – och däri ligger just det
märkliga – kan man väl få se ungörnar, som äro
färdiga att lämna trakten, men aldrig några, som
vända tillbaka dit.
Havsörnen knyter icke hjonelag och bygger bo, förrän
han nått mogen ålder och fått gammelörnarnas dräkt,
och detta anses vara fallet först efter tio år. Som
ung flackar han omkring, Gud vet var, och under
vandringsåren kan mycket hända honom. Ja, jag tror
mig knappast taga miste, då jag håller före, att de
flesta ungörnar gå sin undergång till mötes redan
samma höst, de anträtt vandringen från hemmet. – Ty
på en storfågels väg lura faror över allt.
För att nu särskilt hålla oss till ungörnarna från
hemholmarna, så behöva de icke flyga många mil
söder ut, förrän de komma till de där öarna, som den
tyske fabrikören förvandlat till jaktpark och tivoli
och där han för ett oförsonligt krig mot allt vad
rovfåglar heter. Hur många unga havsörnar som under
årens lopp fallit offer för hans lömska saxar och
förgiftade beten vet jag icke, men ryktet förmäler,
att de icke varit få.
Och säkert är att ju längre mot söder ungörnarna komma under
sin flyttning, desto mera farofylld blir deras färd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
