Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Revolutionsåret 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen nöd. Märkliga saker sades därefter om min egen framtid.
Inom kort skulle jag göra en lång resa, varefter jag skulle mottaga ett
högre befäl än något jag dittills innehaft, och föra en armé till seger.
Efter att ha blivit föremål för hyllningar, skulle jag självmant
lämna denna höga post. Det skulle dock ej dröja länge förrän ett
viktigt uppdrag förde mig västerut till två stora länder, där mina
ansträngningar skulle krönas med framgång. Från denna resa skulle
jag återvända i högre ställning än vid avfärden, men också nu skulle
ett maktpåliggande uppdrag bli av kort varaktighet. Många år senare
skulle jag än en gång stiga mycket högt.
Jag hade all möda att hålla mig allvarsam. Svaren, som tycktes
kosta klärvoajanten stor ansträngning, hade avgivits i trance med
hes röst och slappt nedhängande armar.
Då lady Muriel frågade mig vad jag fått höra, redogjorde jag i
korthet för innehållet i förutsägelserna, vilka jag — med all respekt
för hennes protegé — avfärdade som nonsens. Följande dag hade
jag glömt hela saken.
I den domedagsstämning man levde i låg det ingenting
överraskande i att tidningarna den 8 november 1917 meddelade, att
Kerenskij och hans regering fallit. Efter strider i huvudstaden, som
pågått två dygn, hade Lenin och Trotskij övertagit makten i spetsen
för en bolsjevikregering. Denna nyhet mottogs i Odessa med apati.
Med några officerskamrater återupptog jag frågan om en resning
mot denna minoritetsdiktatur, men fick det bestämda intrycket att
varken de eller allmänheten i gemen insåg behovet av en motaktion.
Blott i Moskva mötte bolsjevikerna ett motstånd att tala om, vars
kväsande tog hela fem dagar i anspråk.
Jag beslöt påskynda min avresa och skaffade mig en
förpassningssedel, som tillät mig att resa till Petersburg för att få min fot
omskött, — i själva verket var den så gott som frisk. För tågresan
från Odessa till huvudstaden, som förr gick på ett par dagar, måste
man nu beräkna åtskilliga dygn, och detta i tåg så överfulla att ingen
kunde röra sig ur stället. Det hette att passagerarna lyftes in och ut
genom fönstren och att till och med de, som lyckats reservera
sittplatser, fingo finna sig i att stå flera dygn. För att undgå dessa
besvärligheter vände jag mig till stadens kommendant, som råkade
vara före detta kommendör för det Achtyrska husarregementet.
Min anhållan om en vagn beviljades. Två av lady Muriel Pagets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
