Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Revolutionsåret 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de omstörtande krafterna ställde sig oförstående till tsarernas
strävanden och med våldsåtgärder försökte påskynda reformerna.
Att utvecklingen icke kunde bli annat än långsam tycktes dessa
element ej inse, och deras verksamhet resulterade därför gång på
gång i nya bakslag.
Ödesdigert för reformsträvandena var mordet på tsaren-befriaren
Alexander II. Någon timme efter det denne store reformator den
13 mars 1881 undertecknat ett reskript, vari en ny statsförfattning
utlovades, ändades hans liv genom en nihilists bomb. Såsom fallet
varit vid dekabristernas sammansvärjning mot Nikolaj I vid hans
tronbestigning år 1825, så gav attentatet även nu utvecklingen en
ny riktning. Alexander III uppsköt verkställandet av den reform
hans fader beslutat och slog sålunda åter in på sin farfars, Nikolaj I:s
väg. Följden blev ett drakoniskt inre regemente, under vilket den
revolutionära verksamheten undertrycktes med järnhand, men även
de ideella strömningar fingo sitta emellan, vilka med allt större kraft
gjorde sig gällande.
Enligt ovannämnda historiska lag borde Nikolaj II ha blivit
en framstegsvänlig tsar. Att detta ej blev fallet berodde närmast på
att han ej ägde tillräckligt utmärkande personliga egenskaper för
att frigöra sig från sin starke faders principer och sina rådgivares
inflytande. Den för statskroppen nödvändiga operationen, vilken
väl kunnat utföras i etapper, uppsköts år från år, och det var
revolutionen i samband med fälttåget mot japanerna som tvang kejsaren till
eftergifter i reformvänlig anda. Svaret på »befrielsemanifestet» i
oktober 1905 blev emellertid en anarki som sträckte sig över hela riket
och pågick i åtta veckor. — Var ett sådant Ryssland moget för
vittgående reformer? I ljuset härav är det icke ägnat att förvåna, att den
nya konstitution, som såg dagen i maj 1906, blev blott en halvmesyr
och att de förhoppningar, manifestet väckt till liv, blott till en del
infriades.
Enligt en ännu i dag i vida kretsar rådande föreställning var
tsarriket en polisstat, jämförbar med Rådsunionen. Faktum är dock
att inblandningen i medborgarnas privatliv var ringa. Även om man
var medveten om att »intelligentsian» var revolutionärt sinnad och
älskade att kannstöpa och politisera, var det först sedan någon
engagerat sig i samhällsomstörtande handlingar som polisen ingrep
och domstolsprocesser inleddes. Om man jämför tsartidens domar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
