Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Revolutionsåret 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för politiska brott med dem, som fällas i dagens Ryssland, kan man
ej annat än ge de förra epitetet humana. Även då utmättes straff i
form av förvisning, men på den tiden funnos inga
koncentrationsläger i sovjetstil. De förvisade hade visserligen att bosätta sig på
avlägsna orter, mestadels i Sibirien, men åtnjöto där ett visst mått av
personlig frihet att ordna sitt eget liv, att mottaga försändelser och
stå i kontakt med sina anförvanter. För en initiativrik deporterad
var det ej omöjligt att bygga upp ett nytt liv och att med tiden, om
lyckan stod honom bi, till och med skapa sig en förmögenhet.
På tal härom påminner jag mig ett dylikt fall, som för övrigt
tjänat Dostojevskij såsom modell för huvudpersonen Raskolnikov
i romanen »Brott och straff». En ung ingenjör, som stod i beråd att
gifta sig med dottern till en förmögen ingenjörsgeneral i
Petersburg, hade råkat i händerna på en ockrare. Av ängslan för att hans
planer skulle korsas mördade ingenjören ockraren, vilken emellertid
makulerat skuldförbindelserna i avsikt att ge honom dem i
bröllopsgåva. Mördaren förvisades på livstid till ön Sachalin, där han
uppförde sig väl, ombetroddes med någon mindre sekreterarbefattning, och
på sidan av sitt arbete grundade en firma, som han skötte väl och
gjorde till en god affär. Omsider benådad, föredrog han att tillbringa
resten av sitt liv på Sachalin, där han med tiden blivit en förgrundsgestalt.
Under normala förhållanden fällde man sällan dödsdomar för
politiska brott, och om så undantagsvis skedde, hänförde de sig till
exceptionellt upprörande fall. Dödsdomarna, vilka allmänheten
diskuterade öppet och lidelsefullt, väckte den största uppmärksamhet,
och domstolsprocesserna voro långa och grundliga. Människolivet
och den personliga friheten voro mer värda än nu. Huru litet reagerar
icke samhället av i dag inför de lidanden och offer, som utkrävas i
dess mitt!
Förutom de kravaller, som förekommo i samband med
revolutionen år 1905, kunde före världskriget föga förmärkas av revolutionär
verksamhet inom armén. De trupper jag tjänade i stodo främmande
för politiserandet, och jag konfronterades aldrig med ett enda fall av
politisk aktivitet, som skulle ha gett anledning till ingripande. Dock
var det blott naturligt, att disciplinen icke i ett slag kunde
återställas efter den första revolutionen, och den närmast följande
tiden var det nödvändigt att ta i med hårdhandskarna.
Som exempel på vad som kunde förekomma må följande två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
