Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Revolutionsåret 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händelser nämnas. Såsom alltid i årets början ägde även i januari
1906 invid Vinterpalatset en religiös ceremoni rum, vilken bestod i
att metropoliten i tsarfamiljens närvaro välsignade Nevans vatten.
Till programmet hörde kanonsalut från stadsdelen Vasilij Ostrov
snett emot. Döm om uppståndelsen då man i stället för salut
avfyrade skarpa skott, som träffade Vinterpalatset! Denna händelse
torde aldrig ha blivit fullt utredd, men var en god läxa för de
myndigheter, som hade att vaka över tsarens liv. — Det andra
fallet hänför sig till Preobrazjenska gardesregementet, där första
bataljonen, vars hederschef kejsaren var, gjorde myteri och i sin
helhet blev förvisad till Novgorod.
Kriget, nu i det alltomfattande världskrigets form, skulle återigen
bestämma utvecklingens gång. Duman, som vid krigsutbrottet
ställt sig bakom kejsaren, väntade att denne skulle tillsätta en
parlamentarisk regering och ge folkrepresentationen större del i styret.
Att Nikolaj II underlät att göra detta och att han lämnade från sig
den omedelbara ledningen av rikets angelägenheter för att personligen
övertaga högsta befälet över krigsmakten var en modig gest, men icke
desto mindre ett ödesdigert misstag. I högkvarteret kunde kejsaren
ej känna rikets pulsslag. Revolutionsutbrottet i mars 1917 kom därför
som en överraskning, och därefter hindrade honom händelsernas
snabba förlopp att i tid vidtaga de åtgärder duman väntade och de
krafttag mot de upproriska som läget krävde. Därtill kom att
kejsaren, genom att ställa sig i spetsen för krigsmakten, i truppernas
ögon förlorade den sista chansen att bevara sin auktoritet. Om
situationen under den tid han uppehöll sig i högkvarteret kan sägas, att
ingen styrde riket.
Den fasta punkten i Rysslands struktur avlägsnades i och med
att tsaren tvangs att avgå och avsade sig rätten till tronen också för
sin son. Storfurst Mikaels tronavsägelse dagen därpå beseglade
detta faktum. Om denne hade regerat tills en lagstiftande
församling hunnit ställa riket på en ny och fast grund, hade utvecklingen
måhända blivit en annan. Statsskeppet lämnades vind för våg just
i den stund då dess roder hade bort läggas i en stark hand. Nu
kunde envar, som ville se verkligheten i ögonen, konstatera vilken
centralgestalt tsaren varit. Man kan icke nog förvåna sig över den
interimistiska regeringens tro på sin förmåga att dirigera en
omkastning från envälde direkt till fullständig obundenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
