Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det fanns icke tillgång till någon annan som i likhet med Löfström
under världskriget vunnit erfarenhet i att leda större förband, och
mitt beslut hade intet att göra med favoriserande av före detta
officerare i rysk tjänst, lika litet som jag kunde sägas ha förfördelat
jägarna, vilka hade tilldelats många höga kommandoposter.
Förutom att Östarmén gjordes numerärt starkare än Västarmén,
skilde de sig från varandra genom att den senares styrkor utgjordes
av under krigets första veckor uppställda skyddskårstrupper, medan
Östarmén huvudsakligen bestod av värnpliktiga förband med från
början enhetlig organisation, vilka legat under utbildning i en för
frihetskrigets förhållanden så pass lång tid som sex à sju veckor.
Ett undantag härvidlag bildade Karelska gruppen med sina tre
skyddskårsregementen, som hade varit i elden alltsedan krigets början.
Innan offensiven inleddes måste jägartruppernas organisation
fullbordas, vartill kom att de från väster överförda förbanden måste
få vila ut. En viktig och invecklad detalj var att komplettera och
omorganisera artilleriet, med införlivande av den vid Tammerfors
och Rautus tagna materielen. Och slutligen tog det sin tid att få
fram trupper och materiel på de svaga östfinska banorna. Räknat
från intagningen av Tammerfors tog det två veckor innan Östarmén
var färdig att slå till.
Den 10 april förlades högkvarteret till S:t Michel.
Under tiden förberedde sig Västarmén för den uppgift den fått
sig tilldelad den 7 april. Samtidigt med att linjen
Lempäälä—Päijänne säkrades skulle Björneborgsbanan tagas i hela sin längd,
varefter huvudstyrkorna skulle rycka söderut över Tavastehus samt
mindre krafter mot Egentliga Finland. Tidpunkten för uppbrottet
hade fastställts till den 20 april.
Fiendens aktivitet kom emellertid att kullkasta planerna. Den
8 och 9 april fingo trupperna uppbjuda all sin kraft för att avvisa
en serie anfall väster om Tammerfors. Samtidigt ingingo rapporter
om att de röda stodo i beråd att utrymma Björneborg med omnejd.
Västarméns högra flygelgruppering, förd av generalmajor Linder,
ryckte nu fram och stod, efter att ha slagit fiendens arriärgarden, den
13 april i Björneborg och den 17 i Raumo. Hela Björneborgsbanan
var i vår besittning och fienden på väg mot sydost, brännande och
plundrande de byar han drog igenom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
