Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Missionen i London och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 MANNERHEIM! MINNEN JUNIDEC. 1918
tänklig innebörd. I fredsfördraget med Tyskland av den 7 mars 1918,
vid vars upprättande överbefälhavaren icke konsulterats, hade Fin-
lands neutralitet redan offrats enligt dess $ 1,i det Tyskland åtagit
sig att förmå de stater, vilka ännu ej erkänt vår självständighet, att
göra detta. I samma anda uppgjordes även det till fredsfördraget
anslutna handels- och sjöfartsavtalet, i vars $ 2 bland annat stadgades
att »vardera fördragsslutande partens undersåtar skola å den andra
partens område, med avseende å handel och övriga näringar, åtnjuta
samma rättigheter och förmåner av allehanda art, som tillkomma
eller framdeles tilläggas landets egna invånare». Att ge en så stor och
företagsam nation som den tyska dylika rättigheter innebar oberäk-
neliga risker. Föga i samklang med bevarandet av landets neutralitet
var även det hemliga specialavtal i fredsfördraget, enligt vilket Tysk-
land, så länge den tyska expeditionen stod på finsk mark, hade rätt att
anlägga baser varhelst det önskade inom Finlands område. I anslut-
ning därtill stadgades även att finska fartyg icke fingo överflyttas till
annat vare sig neutralt eller icke-krigförande lands fartygsregister.
Vidare bestämdes att våra handelsfartyg hade att följa det tyska ami-
ralitetets föreskrifter, varjämte överenskommelse träffades om för-
teckningarna över krigskontraband, i vilka ändringar kunde införas
endast med Tysklands begivande.
Alla dessa avtal hade ingåtts under pågående krig, vilket visar i
huru hög grad regeringen saknade tilltro till landets egna krafter.
Om ej tidigare, borde regeringen dock efter segern ha hävdat
vår neutralitet och suveränitet mer målmedvetet och med större
insikt. Händelserna under sommaren 1918 ådagalade dock att rege-
ringen icke heller i dåvarande läge var sin uppgift vuxen, i det den
inlät sig i förhandlingar om ett militärförbund med Tyskland, trots
att ett sådant uppenbart hade varit ägnat att föra oss in i kriget mot
de allierade.
Nästan lika farlig, och därtill ägnad att inför världen ställa vårt
land i vasallförhållande till Tyskland, var regeringens kungapolitik,
vars mål var att införa monarki med en tysk prins på tronen. Till
och med sedan Tyskland den 8 augusti 1918 på den franska fronten
hade lidit det avgörande nederlag, som general Ludendorff i sitt
memoatverk kallar den tyska arméns »svarta dag», fördes utrikes-
politiken efter samma linjer. Det måste dock i rättvisans namn på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
