Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 MANNERHEIM: MINNEN I1931—1939
handlingar med Ålandskonventionens signatärmakter samt, på Sve-
tiges anhållan, med Rådsunionen, som icke hörde med till dem.
I händelse ett positivt resultat nåddes skulle ärendet gå vidare till
Nationernas förbund. Den i slutet av januari 1939 gjorda finska
démarchen ledde till att alla signatärmakterna, sålunda också Tysk-
land, utan invändningar godkände planen. Rådsunionen intog
emellertid en avvisande hållning, under framhållande av att någon
tredje nation kunde draga nytta av ett befäst Åland. Såsom väntat
var gjorde rådsregeringen sitt ställningstagande beroende av, huru-
vida Finland var berett att tillmötesgå de år 1938 framställda för-
slagen.
Den 5; mars 1939 tog utrikeskommissarie Litvinov genom Fin-
lands sändebud i Moskva, minister Yrjö-Koskinen, initiativet till
förnyade underhandlingar. De rådsryska kraven gingo denna gång
ut på arrendering av Hogland, Lövskär, Seitskär och de båda Tyter-
skären i Finska viken på trettio år. Rådsunionen hade icke för avsikt
att befästa öarna, men önskade använda dem såsom observations-
punkter för bevakning av Leningradrutten. Ett godkännande av
detta förslag skulle betyda bättre relationer mellan våra länder och
ett för oss fördelaktigt ekonomiskt samarbete.
I sitt svar, som överräcktes den 8 mars, förklarade sig finska rege-
ringen icke kunna diskutera ett överlåtande av öarna till främmande
makt, oskiljaktiga delar som de voro av ett territorium, vars integritet
Rådsunionen själv erkänt och bekräftat i Dorpatfreden, då öarna
neutraliserats. Utrikeskommissarien tycktes beredd på ett sådant
svar och föreslog på stående fot, att Finland i gengäld skulle erhålla
ett ryskt landområde norr om Ladoga. Detta förslag avböjdes den
13 mars. Därvid genmälde Litvinov, att han icke ansåg beskedet
definitivt.
För närmare diskussioner hade rådsregeringen sänt till Hel-
singfors sin ambassadör i Rom, Stein, tidigare sändebud i Finland,
och denne hade redan den 11 mars tagit kontakt med utrikesminister
Erkko. Under åberopande av samma argument som tidigare framförts
gjorde Stein gällande, att Leningrads säkerhet gentemot angrepp
från Finska viken var beroende av att ifrågavarande öar ställdes till
Rådsunionens förfogande, och rekommenderade ett arrendeavtal
som den bästa lösningen. En dylik uppgörelse vore en garanti för
bevarandet av Finlands neutralitet. Rådsregeringen var även beredd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
