Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTETSAGRA RI I ORK ANPIP! IM EIDE SEE ORMEN 85
att i utbyte mot öarna överlåta ett område vid östgränsen på 183
kvadratkilometer. En skriftlig finsk förbindelse om motstånd mot
varje försök att kränka neutraliteten kunde icke annat än anses värde-
lös, såvida den icke baserade sig på praktiska åtgärder. Finska rege-
ringen vidhöll emellertid sin avvisande ståndpunkt.
Min åsikt var att vi ovillkorligen på ett eller annat sätt borde gå
ryssarna till mötes, därest relationerna till den mäktiga grannen där-
igenom förbättrades. Jag diskuterade Steins förslag med utrikes-
minister Erkko, men lyckades icke få honom att dela min uppfattning.
Också republikens president och statsminister Cajander besökte jag
för att personligen framlägga mina synpunkter. Jag framhöll därvid
att öarna voro landet till ingen nytta och att vi inga möjligheter hade
att försvara dem, neutraliserade som de voro. Ej heller bleve Finlands
anseende enligt min mening lidande på att vi gingo in på bytet. För
ryssarna däremot voro öarna, vilka spärrade inloppet till deras marin-
bas vid Lugabukten, av reell betydelse, och vi borde därför draga
nytta av en av de få trumfar vi ägde.:
Mina uttalanden mötte ingen förståelse. Man påpekade bland
annat att en regering, som vågade framkasta något dylikt, omedel-
bart skulle störtas, och att ingen politiker kunde gå med på att
på detta sätt utmana den allmänna opinionen. Härtill genmälde jag
att, om verkligen ingen annan fanns som riskerade sin popularitet i
en så riksviktig angelägenhet, jag själv stod till regeringens för-
fogande, övertygad om att vinna förståelse för mitt ärliga uppsåt.
Jag gick ännu längre och framhöll, att det enligt min åsikt vore för-
delaktigt för Finland att mot sakligt vederlag erbjuda förflyttning
någon mil västerut av gränslinjen närmast Leningrad. Redan när
Viborgs län år 1811 återförenades med Finland, ansågo många att
gränsen löpte för nära Nevastaden. Denna åsikt hade omfattats av
bland andra ministerstatssekreteraren greve Rehbinder samt, enligt
vad jag ofta hört i mitt hem, av min farfarsfar, statsrådet C. E. Man-
nerheim, vid denna tid medlem av regeringskonseljen och chef för
dess kanslidepartement.
Jag varnade enträget för att låta ambassadör Stein avresa tomhänt.
Så blev dock fallet: den 6 april lämnade han Helsingfors med oför-
rättat ärende.
Även Steins mission undanhölls riksdagens vetskap. Man kan
icke nog beklaga denna kortsynta mörkläggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
