Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTA ÅR I KAPP MED STORMEN 109
Hogland. På Karelska näset bjöds en uträtning av gränslinjen i den
så kallade Kuokkalakröken, vilket betydde en gränsförflyttning på
tretton kilometer i kustsektorn närmast Finska viken. Förslaget
om arrendering av Hangö avböjdes. Den enda ryska eftergiften var
att den nya gränslinjen på Näset finge dragas tio kilometer längre
åt sydost i huvudbanans riktning, men om Björkö ville ryssarna ej
dagtinga.
Ännu en gång återvände delegationen till Helsingfors för att
inhämta direktiv. Nu gjordes något större medgivanden, i det
regeringen förklarade sig beredd att förskjuta gränsen på kustsek-
torn trettio kilometer västerut. Till utarrendering av Hangö kunde
den däremot ej samtycka. Några dagar senare gick regeringen in på
att överlåta Ino, i händelse ryssarna frångingo kraven på Hangö och
Björkö, samt att diskutera överlåtelse av södra delen av Hogland.
Rådsregeringen å sin sida förklarade, att man i stället för Hangö
kunde nöja sig med ögruppen Hästö—Busö—Hermansö—Koö
öster om Hangöudd, jämte tidigare nämnda ankarplats i Lappvik.
Detta var en ansenlig eftergift, som också ekonomiskt sett hade
varit mindre betungande än ett avträdande av Hangö, om ock viktiga
kustartilleribatterier skulle gått förlorade.
Förslaget vann icke gehör hos finska regeringen. I mitten av
november återvände delegationen till Helsingfors med oförrättat
ärende.
Om regeringen hade för avsikt att framhärda i sin obeveklighet,
som betydde krig, hade det varit hög tid att anhålla om medling hos
Nationernas förbund. Huruvida en sådan hänvändelse dryftades är
mig obekant. Även om så var fallet, drog man sig väl till minnes, att
Finland för icke länge sedan hade avsagt sig förpliktelserna i förbunds-
paktens $ 16, och att vi sålunda själva medverkat till att försvaga
förbundets och vår egen ställning. Sedan förhoppningarna om svenskt
stöd grusats, hade det dock varit konsekvent att vända sig till för-
bundet, men detta steg togs först efter det ryska angreppet. Det
hade haft sin betydelse, om observatörer från Nationernas förbund
befunnit sig i våra gränsområden och om vi väl en månad tidigare
hade kunnat med stöd av förbundet inleda underhandlingar om stär-
kande av den materiella utrustningen. Måhända hade Finland genom
Nationernas förbund för sin sak kunnat intressera stormaktsgruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
