Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO MANNERHEIM: MINNEN 1931—1939
England—Frankrike, som sedan sommaren 1939 hade intagit en öppet
antirysk hållning och tycktes angelägen om att skapa ett motblock
mot det tysk-ryska förbundet. Det är icke uteslutet att Finland genom
aktiv utrikespolitik, i likhet med Turkiet, ännu i detta skede i en
eller annan form hade kunnat tillförsäkra sig västmaktsstöd.
Någon dag efter det rådsregeringen inlett underhandlingarna med
den finska delegationen, vände den turkiska, ledd av utrikesminister
Saracoglu, hem efter fruktlösa diskussioner. Rådsregeringen hade i
detta fall önskat »visa prov på sitt förtroende» genom att förklara
sig beredd att sluta ett försvarsförbund, vars ingående dock kunde
lämnas därhän, om turkarna förbundo sig att beakta Rådsunionens
intressen. I så fall kunde Turkiet räkna med vittomfattande ryskt
stöd. Såsom borgen för en ryskvänlig politik skulle Turkiet tillför-
säkra Rådsunionen fri passage genom Dardanellerna och Bosporen
också i krigstid samt rätt att deltaga i sundens befästande på vissa
punkter, för vilka den var beredd att erlägga arrendeavgift.
Detta var intet nytt. Det bekräftade att sovjetdiplomatin även i
söder följde samma linjer som den tsarryska expansionspolitiken, vars
mål hundra år tidigare förverkligats för en kort tid genom Unkiar Ske-
lessi-avtalet av år 1833. De rådsryska aspirationerna utlöste en mycket
snabb reaktion, också nu med England som den mäktiga stödjande
faktorn i bakgrunden. Utrikesminister Saragoglu inträffade i Ankara
den 17 oktober, och redan två dagar senare slöts en brittisk-turkisk
pakt om ömsesidigt bistånd, någon dag senare följd av en fransk-
turkisk, båda med demonstrativt antirysk karaktär. Alltsedan biträdan-
de utrikeskommissarien Potemkins besök i Turkiet — vilket hade in-
träffat ungefär samtidigt och i ett liknande ärende som ambassadör
Steins besök i Finland — hade turkarna aktivt sökt avvända hotet.
Västmakternas prestige hade visserligen fått en knäck i samband
med den polska katastrofen, men geografiskt sett låg Finland bättre
till än Polen, på grund av att vårt territorium kunde nås över Petsamo,
där britterna tack vare nickelkoncessionen hade fotfäste. En flott-
demonstration så nära Murmansk skulle av allt att döma icke blivit
resultatlös. Rådsunionen kunde knappast tänkas spänna sina tela-
tioner till England och Frankrike till bristningsgränsen.
Värdet av brittiskt-franskt stöd hade givetvis gått förlorat i och
med den franska frontens sammanbrott i maj 1940, men en frist
på ett halvår hade betytt mycket i arbetet på försvarsberedskapens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
