Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Politisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRNAR ER KORIL GE IV PIOTT KSIK FÖNVIER SE RAT 223
förstående till Finlands sak. Likaledes hade de svenska korrespon-
denterna i Finland behandlat våra ömtåliga problem med takt och
sympati. Så mycket mer oangenämt och överraskande var därför att
stockholmstidningen »Folkets Dagblad Politiken» den 16 februari
1940 gav offentlighet åt finska regeringens démarche i Stockholm och
åt det nekande svaret från svensk sida på en »officiell finsk begäran
om hjälp». Ännu mer beklagligt var, att statsminister Hansson samma
dag hastade att utge en kommuniké, som bekräftade tidningsnotisen,
varjämte utrikesdepartementet publicerade ett liknande meddelande.
Det är svårt att förstå varför svenska regeringen ansåg sig böra
göra dessa uttalanden, vilka till såväl innehåll som form försvårade
våra möjligheter att uppnå en dräglig fred, under det att de själv-
fallet väckte tillfredsställelse i Moskva. ;
Tre dagar senare publicerades konung Gustafs bekanta, till ett
statsrådsprotokoll fogade uttalande.1 Om jag är rätt informerad för-
anleddes aktionen av konungens önskan att mildra tonen i de nämnda
kommunikéerna, vilka torde ha kommit som en överraskning för
honom. Konungens förklaring, formulerad i samråd med kron-
prinsen och prins Gustaf Adolf, präglades av beundran och sympati
för vårt land, men kunde självfallet icke avhjälpa den skada som redan
vållats.
2 Konungens diktamen till statsrådsprotokollet den 19 februari 1940 lydde som följer.
»Det är på eget initiativ, som jag i dag sammankallat min regering för att till stats-
rådsprotokollet göra följande uttalande:
Det är min önskan att för mitt svenska folk klargöra den svåra och ansvarsfulla
ställning i vilken vi nu befinna oss. Jag har ansett det vara min oavvisliga plikt att i det
längsta söka hålla vårt land utanför den ödesdigra konflikt, som för närvarande råder
i världen. Därför har också med regeringens och riksdagens fulla tillslutning vår neutrali-
tetsförklaring utfärdats.
Jag har hela tiden med största beundran följt broderlandet Finlands hjältemodiga
kamp mot övermakten. Sverige har från början genom frivilliga och på mångfaldigt
annat sätt sökt hjälpa detta land, men från första stunden meddelade jag till Finland, att
man där tyvärr ej borde räkna på militär intervention från Sveriges sida. Med sorg i
hjärtat har jag efter mogen omprövning kommit till den uppfattningen, att vi i nuvarande
läge måste fasthålla vid denna ståndpunkt. Jag har nämligen den bestämda meningen,
att om Sverige nu ingrepe i Finland skulle vi löpa de största risker att bliva indragna
icke blott i krig med Ryssland utan även i kriget mellan stormakterna, och ett sådant
ansvar har jag icke kunnat taga på mig. I en sådan situation skulle det dessutom sannolikt
bliva omöjligt att giva Finland det ej ringa bistånd, som det nu erhåller härifrån och
så väl behöver och vilket vi även i fortsättningen äro beredda att giva med varmaste hand.
Sveriges livsintressen, dess heder och dess fred, utgöra de mål, som jag ständigt
har för ögonen. Med Guds hjälp hoppas jag att vi på den av oss inslacna vägen skola
kunna undgå ett krigs alla olyckor.
Fosterlandet har alltid givit mig talrika bevis på tillit och förtroende. Det är därför
min innerliga förhoppning, att mitt folk även i denna svåra situation skall förstå och
gilla mitt handlingssätt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
