Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Politisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINTERKRIGET: POLITISK ÖVERSIKT 235
ringen kanske kunnat föra ett språk, som Moskva hade förstått.
Därmed hade sannolikt även den andra diktatorn fått sig en tanke-
ställare, då han — övertygad om Sveriges passiva hållning — upp-
gjorde aggressionsplanen mot Norge.
Under vinterkriget framhölls gång på gång från officiellt svenskt
håll, att Sverige icke var i stånd att ge Finland väpnad hjälp på grund
av Tysklands hållning, vilket påstående utgjorde en kärnpunkt i de
finsk-svenska diskussionerna. Samma argument framlades för
Frankrikes sändebud i Stockholm, minister Maugras. Denne inrap-
porterade till sin regering, att »Tyskland har låtit den svenska rege-
ringen veta, att officiell väpnad hjälp åt Finland skulle anses utgöra
casus belli».2 Efter allt som skett föreföll det då fullt tänkbart att
Kreml hade inspirerat tysk påtryckning på Sverige.
Numera har det dock framgått, att det svenska argumentet hade
karaktären av ett svepskäl utan annan grund än lösa förmodanden
och vaga antydningar, vilkas verklighetsunderlag man icke brydde
sig om att undersöka. Själv hade statsminister Hansson i ett an-
förande i riksdagen den 17 januari 1940 medgivit, att »vi varken
varit utsatta för varningar eller hotelser från Tyskland». Skulle
Tyskland över huvud vid någon tidpunkt »direkt och officiellt»
— såsom han den 27 februari förklarade för Tanner — ha hotat
med krigiska påföljder för den händelse Sverige intervenerade i
Finland, så skulle förvisso detta huvudargument för en passiv håll-
ning icke ha blivit onämnt i den aktsamling?, som publicerats enkom
för att klargöra och motivera den svenska regeringens krigstida
politik. Men därom vet denna svenska »vita bok» intet — tvärtom
finner man där klara indicier för att någon sådan tysk démarche
aldrig ägt rum. Bland annat framgår det att Sveriges sändebud i
Berlin, minister Richert, vid olika tillfällen inrapporterade uttalan-
den, som gåvo vid handen dels att ett svenskt ingripande i den rysk-
finska konflikten icke skulle ha utlöst någon tysk motaktion, dels
att man från tysk sida icke hade sökt påverka svenska regeringen
»i modererande riktning» i fråga om finlandshjälpen. Sin egen upp-
fattning om Tysklands inställning formulerade minister Richert i
brev av den 19 februari på följande sätt:
1 Se tyska utrikesministeriets publikation »Die Geheimakten des französischen Ge-
neralstabes» (s. 209). Berlin 1941.
2 Handlingar rörande Sveriges politik under andra världskriget. — Förspelet till
det tyska angreppet på Danmark och Norge den 9 april 1940. Stockholm 1947.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
