Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Vinterkriget - Politisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 MANNERHEIM: MINNEN NOV. 1939 —MARS 1940
Jag tror ej att ens ett aktivt, officiellt svenskt ingripande i Finland
i och för sig skulle behöva föranleda åtgärder från tysk sida, som skulle
leda oss in i stormaktskriget. Såvitt jag kunnat förstå, skulle det först vara
tillvaron på svensk — tesp. finsk — mark av franska eller engelska trupp-
förband, som skulle föranleda Tyskland att allvarligt överväga ett in-
gripande i Sverige, resp. Finland.
De uppgifter om tyskt hot, som det franska sändebudet hade
erhållit i Stockholm, betecknas i tyska utrikesministeriets tidigare
nämnda publikation såsom grundlösa — några sådana hotelser hade
icke förekommit. Detsamma har riksmarskalk Göring med efter-
tryck framhållit för mig.
Något annat tyskt ställningstagande vore för övrigt svårt att
förstå. Att ryska styrkor bundos på den finska fronten låg visser-
ligen i Tysklands intresse, men en sovjetisering av Finland kunde
knappast ha gjort det, redan av den anledningen att en sådan skulle ha
betytt en framflyttning av de ryska maktpositionerna till Tornedalen,
blott fjorton mil från de för Tyskland så viktiga malmfälten. Det är
föga troligt att Tredje riket med lugn hade kunnat se balansen i
Norden till den grad rubbad till Rådsunionens förmån.
Den redogörelse för den svenska regeringens åtgärder och ställ-
ningstaganden i den rysk-finska konflikten, som den 1 april 1940
avgavs i riksdagens andra kammare av statsminister Hansson och i
första kammaren av utrikesminister Gänther, innehöll följande
beaktansvärda förklaring:
Under vinterkrigets sista dagar liksom vid alla tidigare möjliga till-
fällen gjordes från svensk sida, i samförstånd med finska regeringen,
försök att på diplomatisk väg förhjälpa Finland till uppnående av bästa
möjliga fredsvillkor. Särskilt framhölls i Moskva, att om de ryska kraven
dreves så långt, att en uppgörelse icke kunde accepteras av finska rege-
ringen, kunde med hänsyn till opinionen i Sverige och västmakternas
hållning återverkningar på Sveriges ställningstagande riskeras.
Att svenska regeringens ansträngningar att få konflikten bilagd
voro lovvärda erkännes tacksamt, även om de tre medlingsförslagen
icke rätt tolkade Finlands verkliga intressen. Det faktum att stats-
minister Hansson ansåg det rådligt att utge kommunikén av den
16 februari 1940 just då Moskva framlagt moderatare krav, hade en
mycket ogynnsam effekt. Ej heller den omständigheten, att de
slutliga fredsvillkoren icke överensstämde med dem som över Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
