Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fred i vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 MANNERHEIM: MINNEN MARS 1940—JUNI 1941
Finland bleve utsatt för en rysk aggression, komme det också fram-
deles att försvara sig, men ej ens för detta hypotetiska fall kunde
delegationen göra några bindande uttalanden i operativa frågor.
I händelse av krig mellan Finland och Rådsunionen under de för-
hållanden general Jodl skisserat, kunde det låta tänka sig att någon
mindre finsk avdelning samarbetade med tyskarna vid Ishavskusten.
Däremot räckte krafterna knappast till att förstärka tyska trupper i en
offensiv mot Murmanbanan. Alla disponibla styrkor behövdes
nämligen för att säkra landets livsviktigaste områden, och om förut-
sättningar funnos för övergång till offensiv måste vi framför allt nå
invasionsportarna på Karelska näset och norr om Ladoga, vilket
innebure en avsevärd förkortning av frontlinjen. I fråga om den
ryska stödjepunkten i Hangö kunde vi svårligen tänkas nå längre
än till en neutralisering av den.
Härtill genmälde general Jodl, att erövringen av Hangö utan
tvivel skulle kräva en avsevärd teknisk insats och specialutbildade
trupper, och att området borde behandlas passivt tills”läget söder
om Finska viken hade klarnat. I anseende till att delegationen icke
kunde göra några bindande utfästelser, vilket general Jodl sade sig
förstå, anhöll han att genom en till Helsingfors utsänd emissarie
få inhämta den finska ståndpunkten till de i exposén framförda
önskemålen.
Som ett exempel på den tyska krigsledningens optimism må om-
nämnas en replikväxling från den måltid, som följde på diskussions-
tillfället. Generallöjtnant Heinrichs påpekade att Tyskland i händelse
av ett fälttåg i öster åter skulle stå inför det tvåfrontskrig, som hade
lett till sammanbrott under första världskriget. Härtill genmälde ge-
neral Jodl att Tyskland ej längre hade någon västfront — »kriget i
väster är praktiskt taget avslutat!»
Följande dag mottogs delegationen i Berlin av generalstabsche-
fen, generalöverste Halder. Efter att ha redogjort för det allmänna
läget upptog denne frågan om en finsk-tysk samverkan, varvid han
gick betydligt längre än general Jodl — tyskarna räknade med att
Finland skulle deltaga i en operation mot Leningrad. Generallöjt-
nant Heinrichs upprepade att han icke hade rätt att diskutera denna
sak, som gick utöver hans befogenheter. Finland önskade bevara sin
neutralitet, försåvitt en rysk aggression ej tvang det att avvika från
denna linje. Men även i detta fall skulle Finland, såsom han vid sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
