Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 MANNERHEIM: MINNEN 1941—1944
enkelt upphöra att kämpa och att omedelbart inställa de militära operatio-
nerna, för vilket den stränga vintern erbjuder all nödig motivering, och
sålunda de facto utträda ur kriget. Jag önskar att jag kunde övertyga Eders
Excellens om att vi komma att besegra nazisterna. Jag känner mig betyd-
ligt mer förtröstansfull nu än 1917 eller 1918. Det vore mycket pinsamt för
Edert lands många vänner i England, om Finland skulle befinna sig på de
anklagades bänk med de skyldiga och slagna nazisterna. Minnet av våra
angenäma samtal och vår korrespondens om det senaste kriget manar mig
till att avsända detta rent personliga och privata budskap till Eder pr övning
innan det är för sent. Den 29 november 1941.
Mitt svar på denna hänvändelse avsändes den 2 december genom
amerikanska ministern och lydde:
Fältmarskalk Mannerheim till Premiärminister Churchill. Personligt,
hemligt och privat.
Jag har i går haft äran att genom amerikanska ministern i Helsingfors
mottaga Eder skrivelse av den 29 november 1941 och jag tackar Eder för
vänligheten att sända mig detta privata budskap. Jag är övertygad om
att Eders Excellens inser, att det är mig omöjligt att inställa de pågående
militära operationerna förrän trupperna nått de positioner som enligt min
åsikt erbjuda oss nödig trygghet. Det vore beklagligt, om dessa till
Finlands skydd företagna operationer skulle bringa mitt land i konflikt
med England, och det skulle djupt bedröva mig om England såge sig
tvunget att förklara Finland krig. Det var mycket vänligt av Eder att
sända mig ett personligt budskap i dessa kritiska dagar och jag uppskattar
det till fullo. Den 2 december 1941.
Om jag hade kunnat betrakta premiärminister Churchills hän-
vändelse som ett rent brittiskt initiativ, hade jag i förlitan på hans
förståelse och förtegenhet kunnat avfatta mitt svar mera öppet och pre-
ciserat. Så som saken låg till var detta tyvärr omöjligt: vi måste utgå
från att det brittiska initiativet var ett resultat av rysk påtryckning —
vilket sedermera även har bekräftats av Churchill i hans memoarer
— och att avsändarna voro förpliktade att delge Moskva innehållet i
regeringens och mitt svar. Jag kunde sålunda icke delge mr Churchill
mitt redan den 6 oktober fattade och i form av order till trupperna
meddelade beslut om framryckningens avbrytande så snart de in-
tagit Karhumäki, i vars omedelbara närhet de stodo. En dylik för-
klaring hade gett fienden fria händer att lösgöra styrkor från ett eller
flera avsnitt i syfte att skapa nya offensiva tyngdpunkter på andra.
En första förutsättning för positivt ställningstagande till för-
slaget om »de facto-utträde ur kriget» hade självfallet varit, att fien-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
