Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1942—43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORTSÄTTNINGSKRIGET 337
egen förskyllan förverkat sin asylrätt, blevo utvisade — beslöt
regeringen att motsätta sig tyskarnas fordran.
Först långt senare har jag erfarit, att man allmänt har tillskrivit
mina uttalanden inför några regeringsmedlemmar ett avgörande
inflytande på frågans lösning. Såväl under min presidenttid som
senare, både hemma och i utlandet, har jag mottagit månget glädjande
bevis på judarnas tacksamhet för min hållning. Tacksamheten är icke
stor i vår värld, men dess större värde sätter man på varje uttryck
därför.
I början av april reste jag till Rovaniemi för att besvara general
Dietls besök. Generalens resumé över läget på krigsskådeplatsen i
norr gav vid handen, att styrkeförhållandet mellan de ryska och
tyska trupperna — de på högra flygeln stående finska förbanden
medräknade — uppvisade en märkbar jämvikt. Med andra ord sak-
nades den för offensiva företag nödiga numerära överlägsenheten.
I vad det gäller förhållandet mellan finskt och tyskt i Lapplands län,
upplyste de lokala myndigheterna mig om att tyskarna iakttogo en
hänsyn till befolkning och myndigheter, värd allt erkännande.
Vid min återkomst till högkvarteret ingingo oroande bud från
Svirfronten, där ryssarna med betydande styrkor hade gått till anfall
mot vårt brohuvud. Angriparen räknade tydligen med att ett anfall
under den värsta menförestiden skulle försätta försvaret i ett kritiskt
läge. Och sant var att det glesa vägnätet norr om Svir blivit så gott
som ofarbart under vårvinterns snö och tö. Nu följde en kritisk
period, varunder det mer än en gång såg ut som om vi bleve nöd-
gade att uppge brohuvudet. Läget stabiliserades dock efter en hård
kamp, och den 21 april hade den ursprungliga frontlinjen återupp-
rättats i hela sin längd.
Det framgick att den på Sviravsnittet opererande ryska 7. Armén
sedan januari hade mottagit ansenliga förstärkningar och att den,
när angreppet inleddes, var sex divisioner och fyra brigader stark.
Även om uppgifterna om fiendens förluster voro vaga, torde man
kunna påstå att offensiven stod honom dyrt och att han fått erfara,
att finska armén icke glömt att bita ifrån sig.
En liknande »menföresdrabbning» utkämpades mellan den 24
april och den 23 maj på Kiestinkiavsnittet, där III Armékårens två
divisioner stodo för försvaret. Ryssarna hade där förstärkt sin gruppe-
22 — Mannerheim, II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
